My body is my temple

Amnesty International rapporterar att våldtäkter har ökat i Haiti sedan jordbävningen för ganska precis ett år sedan. Tyvärr är det inte ovanligt att personer, speciellt kvinnor, blir våldtagna under och efter konflikt. Som SvD rapporterar i den senaste notisen om våldtäkter i Kongo används det som en terrortaktik.

UNFPA (FN:s befolkningsfond) publicerade förra året en rapport om konfliktsituationer då det förra året var tio år sedan resolution 1325 antogs, en resolution om kvinnor i konflikt och efterkonfliktssituationer. I denna rapport finns det ett helt kapitel om könsroller i konfliktsituationer - före och efter. Med information som har samlats i åtminstone ett decennium visar detta kapitel hur kvinnor i konfliktsituationer är extra utsatta för sexuellt våld.

Under konflikt finns det två (eller flera) motståndare som kämpar mot varandra genom beväpnad konflikt. Den som vinner är den som först lyckas bryta ner den andra, genom total utrotning av motståndarna, vilket inte är lika vanligt, eller genom att motståndaren ger upp eller blir tillfångatagen på grund av minskade mänskliga och teknologiska resurser, vilket är mer vanligt. Under konflikt används diverse olika psykologiska medel för att terrorisera motståndaren, och våldtäkt är en väldigt vanlig sådan taktik.

Våldtäkt i dessa fall är mer än bara den sexuella akten, om den sexuella akten alls i sig är det betydande. Sexuellt våld mot kvinnor är en form av förtryck och dominans, ett maktutspel som sker mot kvinnan såväl som mot männen. Enligt traditionella könsroller är det mannens uppgift att skydda kvinnan, speciellt i konflikt, därav den maskulina militära traditionen där kvinnor historiskt har varit exkluderade på grund av tradition eller lag. Mannen beskyddar och kvinnan tar hand om barnen och ekonomin brukar vara regel under beväpnade konflikter. Att då begå ett fysiskt och psykiskt övergrepp på en kvinna är att begå ett psykiskt övergrepp på mannen. Det är en mekanism att tala om för mannen (fadern, brodern, maken) att han inte uppfyller sin roll som beskyddare av det som han primärt har åtagit sig att beskydda - sin familj. Att våldta en kvinna under sådana förhållanden blir ett dubbelt övergrepp, ett dubbelt maktutövande. Läggs dessutom andra antropologiska och sociologiska betraktelser till, att kvinnan är bäraren av kulturen i sin egenskap av att kunna föda och uppfostra barn (den sociala och kulturella framtiden) så blir en våldtäkt även ett symboliskt övergrepp mot kulturen i sig. En våldtäkt mot en kvinna i en konfliktsituation är därför att betrakta som ett tredubbelt övergrepp - mot kvinnan, mot mannen, och mot kulturen.

I efterkonfliktssituationer är situationen annorlunda. Här riskerar inte kvinnan att bli våldtagen av fienden till samma utsträckning som sina egna familjemedlemmar (se UNFPA-rapporten om detta också). Forskning har visat att då könsroller ifrågasätts, som de ofta gör i efterkonfliktssituationer där kvinnan har tagit över sysslor som mannen skötte innan konflikt - såsom ekonomi och allt annat arbete i den sociala sfären - så blir det en slags backlash. Då könsroller blir hotade och mannen känner att hans maskulinitet blir fråntagen honom försöker han återta sin maskulinitet med våld, och använder sig av sådana mekanismer som sexuellt våld men även annat icke-sexuellt våld i sina nära relationer. Kvinnor i efterkonfliktssituationer står därför i direkt risk att utsättas för fortsatta övergrepp i en efterkonfliktssituation där det enda som har förändrats är gärningsmannen som har gått från en främling och motståndare till en nära anhörig eller vän och förmodad allierad.

Detta är typiska exempel då kvinnokroppar används som slagfältet för maktutövande. Kvinnors kroppar huserar nyckeln till en vunnen konflikt både fysiskt och psykologiskt, ett förolämpande av kulturer och en återvunnen maskulinitet. Det är på grund av detta som resolutioner som 1325, 1820, 1888 och 1889 som behandlar kvinnors säkerhet och roller i konflikt- och efterkonfliktssituationer är så oerhört viktiga. Slagfältet är inte bara det fysiska landet som konflikten utkämpas på, utan även i våra uppfattningar om könsroller. Kvinnor som svagare, fredsmäklare, bärare av kultur och liv anses som någonting som måste beskyddas speciellt. Samtidigt som detta är sant då kvinnor är väldigt utsatta i konfliktsituationer oavsett om de deltar aktivt, passivt, eller inte alls, så är detta även en del av en självuppfyllande profetia. Kvinnor behöver mer skydd i konfliktsituationer för att vi har tillåtit det att bli så.

Dessa maktutövanden genom sexuellt och annat våld måste fortsätta uppmärksammas och implikationerna av detta måste utforskas ytterligare. Än så länge har jag endast hittat skriverier om forskning på länken mellan könsroller och sexuellt våld i akademiska publikationer. Det skulle vara bara om detta även framfördes på annat håll.

Intressant är också, som jag diskuterade med min disserationshandledare, länken mellan urholkade könsroller och västerländska länder. Sverige, till exempel, är ett sådant land där könsroller anses bli mer och mer urholkade, men enligt BRÅ så har det sexuella våldet ökat under 2000-talet. Detta, enligt BRÅ, kan delvis attribueras till en vidgning av sexualbrottslagen, men all ökning kan troligen inte sägas bero på detta. Framtida master-dissertation kanske?

Kungarna av Tylösand deltagare åtalas för sexuellt utnyttjande av barn

Nemo Hedén, deltagare i Kungarna av Tylösand, känd för sina sexuella bravader i TV, har alltså blivit åtalad för att ha haft sex med en 14-åring. Han påstår att han inte visste hur gammal flickan i fråga var, att hon såg "snygg, attraktiv och kvinnlig" ut, och således inte kunde vara yngre än 18. Jag har inget intresse utav att diskutera huruvida han är skyldig eller vilka åtgärder som ska tas mot honom; det lämnar jag åt rättssystemet. Det jag vill diskutera är hur hans språkbruk i blogginlägget (länkat ovan) är ett praktexempel på hur folk skjuter ifrån sig ansvar i sexuella brott.

Tydligen så har detta brott skett med hennes samtycke - hon var med på sexet, och var, enligt Nemo, den som initierade hela akten. Anmälan har gjorts av flickans föräldrar som uppenbarligen finner ett problem i det faktum att Nemo, som är omkring 23 år, har haft sex med ett barn.

Hela blogginlägget är ett snyftinlägg med syfte att fiska sympati från hans fans och andra läsare. Han hävdar själv att det inte alls är syftet med att avslöja detta, men ber även sina läsare att "[inte vara] för hård mot mig nu… Jag är redan otroligt ledsen, uppgiven, uppriven och knäckt som det är." Förvisso, Hedén är inte dömd för något brott ännu, men han erkänner till att han har haft sex med en 14-årig flicka, så avsaknad av en dom gör inte att händelsen inte har skett.

Han skriver på bloggen:

Det finns många faktorer som dock gör detta så extremt olyckligt. Man känner sig nästan lurad på något sätt. Först och främst var tjejen i fråga ynka två månader från att fylla 15 år.. Förstår ni? Hade hon varit två månader äldre så hade ingen dömt mig. Men nu var hon 14 år och nu framstår jag som… En pedofil.

Varför jag känner mig lurad? Förmodligen för att det var tjejen i fråga som var initiativtagare till alltihop… Vilket hon också sagt i förhör. Det var inget våld. Det var knappt någon alkohol heller. Det var bara vanligt ömsesidigt sex. Vi pratade även lite under kvällens gång. Då berättade hon att hon haft mycket sex tidigare och även vid ett tillfälle också varit gravid med en efterföljande abort… Vem kan tro att en tjej som varit med om allt detta bara är ynka 14 år?

Dessa två stycken är ett enda stort försök att skylla ifrån sig ansvaret för vad han har gjort - haft sex med ett barn. Det var inte hans fel, han visste inte hur gammal hon var, och även om han hade vetat det så hade hon ändå bara varit två månader ifrån att vara byxmyndig. Låt mig bara påpeka här att, hade flickan varit två månader äldre, hade hon varit 15 - fortfarande ett barn. Det gör inte själva handlingen mer acceptabel, endast mindre straffbar. Ha i åtanke att dessa lagar finns för att barn ska kunna skyddas från vuxna människor som utnyttjar dem. Det handlar om barns rättigheter.

Dessutom, att hänga ut flickans historia på det sättet han gör, att berätta intima detaljer om hennes sexliv och en resulterande graviditet, är helt oacceptabelt. Var, någonstans, i detta brott finns relevansen med att flickan inte var oskuld, eller att, som Nemo själv väljer att lägga väldigt mycket tryck på, hon hade gjort en abort tidigare? Aborter görs på flickor och kvinnor i alla åldrar förutsatt att de är könsmogna. Är du könsmogen kan du bli gravid, och många flickor börjar menstruera i 12-års åldern. Att därför använda en abort som någon slags indikator på en flickas/kvinnas ålder är helt befängt. Många flickor må inte vara sexuellt aktiva vid en sådan tidig ålder, självklart, men att använda en sådan generalisering som någon slags inbyggd åldersgräns är farligt, som detta fall har bevisat.

Vid sexuella brott måste ansvar tas. Detta har inte gjorts i detta fall. Det verkar fortfarande som att Nemo inte har någon som helst uppfattning om vad det är han har gjort. Ett egoistiskt, ångestfyllt inlägg som beklagar att han nu uppfattas som pedofil är det närmsta han kommer. Faktum återstår fortfarande att han har begått ett brott, inte flickan. Att därför skylla på vad hon sa/inte sa, hur hon klädde sig/inte klädde sig är fruktansvärt. Det är även standard i många andra våldtäktsbrott. "Hade hon bara inte klätt sig sådär, betett sig sådär, eller funnits där" är vanligt att höra, och även anledningen varför det ofta är flickor och kvinnor som får lära sig hur man förebygger våldtäkt, och därför också får ta på sig skulden om de blir våldtagna, för de borde ha vetat bättre.

Under inga omständigheter är det acceptabelt för en 23-årig man att ha sex med en 14-årig flicka. Denna flicka är mest troligtvis fortfarande i puberteten och har hormoner som rasar genom kroppen och gör det mer troligt att hon inte kan agera lika rationellt som en vuxen människa ska vara kapabel till att göra. Nemo, å andra sidan, är myndig. Han har rätten att rösta, rätten att dricka på eget bevåg, och ta ett lån, bland andra saker. Dock så kommer inte myndighet enbart med rättigheter, det kommer även med ansvar. I detta fall så behöver någon ta ansvaret, och det finns bara en myndig person inblandad.

Visst är det dock trevligt att Nemo kom ihåg att skriva till folk att,

"Tjejen i fråga har inte gjort något som helst fel i detta. Hon lurade inte mig.. Jag visste bara inget. Och det är faktiskt två helt olika saker. Det blir otroligt fel och olyckligt om hon ska få massa skit i det här… För jag är säker på att hon mår minst lika dåligt som jag gör just nu"

sådär som en eftertanke? Notera även att han även påpekar hon säkert mår minst lika dåligt som honom här, trots att det är hon som blivit utnyttjad och han som utnyttjade.

En länk till ett skärmpdump av blogginlägget (före uppdatering) finns här utifall att inlägget skulle tas bort.

Samtycke vid sex

Det är inte ofta jag och Beatrice Ask är överens, men då det kommer till detta är definitivt på samma spår.

Jag vet att det är väldigt kontroversiellt att insistera på uttalat samtycke då det kommer till sex, men jag tror att i detta fall behövs det. Det är alltför lätt att anta att personen vill ha sex då man själv är inne på det spåret. Dessutom, om man från början har en tveksam kvinnosyn så kan man ofta se en viss motsträvighet som ett tecken på kvinnans skyddande av sin oskuldshet, eller tillskriva det ett beteende som kvinnan ofta tycks anta - att spela svårfångad. Svaret på detta tycks för många att vara att pressa lite extra hårdare, att anta beteendet som en utmaning. I detta fall finns inte heller något uppsåt för att begå ett brott; något som ofta fokuserats på innan.

Precis som Nils Petter Ekdahl påpekar i artikeln ovan så är samtycke centralt för ett våldtäktsbrott; det ska vara den sexuella kränkningen som står i fokus, inte uppsåtet, eller bristen därav.

Många är oroliga att detta kommer att leda till ett system som kvinnorna missbrukar, att karlar kommer att anmälas för hämnd eller något liknande. Jag skulle ljuga om jag påstod att möjligheten inte finns där; oroet är väldigt realistiskt och hotet finns där. Det finns karlar idag som anmäls trots att de inte begått ett brott, men detta händer inom alla brottskategorier, inte enbart våldtäktsmål, och sanningen återstår fortfarande att majoriteten av våldtäkter som anmäls inte får något slags beslut, och endast lite över en tiondel får ett åtalsbeslut (se BRÅ för statistik). Då är inte ens det stora antalet mörkertal (sexualbrott som inte anmäls) nämnda.

Intressant är dock att SvD här enbart talar om att kvinnan ska ge sitt samtycke. Är detta ett annat fall av könsseparerad media, eller är det en konsekvens av retoriken som makthavarna använder? Många verkar tro att kvinnor är de enda som kan utsättas för sexuella övergrepp, men detta är inte sant. Det finns fall från utomlands där karlar har blivit utsatta för vad som klassificeras som våldtäkt efter att kvinnor har stoppat Viagra eller liknande substanser i deras drinkar och sedan närmat sig dem. Klart, kvinnor är i majoritet då det kommer till att bli utsatta för våldtäkter och sexuella övergrepp, men det finns män som utsätts för dem också. I motsats till vad som verkar vara det underliggande antagandet så är inte karlar alltid redo. Är inte deras samtycke minst lika viktigt?