"Kvinnan Mona Sahlin" och mediedrevet

Margareta Winberg (S), fd jämställdhetsminister skriver om medias skildring av Mona Sahlin på SVT Debatt. Ja, Sahlin har fått utstå mycket negativ kritik i media, hennes ledarskapsförmåga har ifrågasatts och idiotiska saker som skulle ha lämnats i det förflutna (läs Toblerone) har försökts att trissas upp på nytt.

Sahlin är dock statsministerkandidat. Självklart måste media ifrågasätta om denna kvinna är passande som regeringschef. Reinfeldt mfl. har suttit snart en hel mandatperiod och skickligt manövrerat Sverige igenom en väldigt svår finanskris. Regeringsdugligheten är det få som ifrågasätter, däremot politiken bör granskas, och det gör den också. Senast igår blev Reinfeldt hårt pressad angående sjukförsäkringsreformen i partiledardebatten, och han klarade det inte alls galant, förhoppningsvis ett tecken på att han och hans kolleger inser att detta ämne kanske måste ägnas lite ytterligare tid åt.

Problemet med Mona Sahlin är inte att hon är kvinna, som Winberg verkar föreslå då hon skriver "Men frågan om valet handlar ju om något annat än mer eller mindre konstruerade opinionssiffror och ett verkligt konstruerade drev mot kvinnan Mona Sahlin" (min kursiv). Att inkludera det lilla ordet implikerar här att folket skulle ha något problem med att Mona Sahlin är kvinna och statsministerkandidat. Något som Winberg sedan i skriver uttryckligen i sista paragrafen. Trots att det säkert finns konservativa sexister som har svårt att acceptera att kvinnan även hör hemma utanför köket så har inte kritiken mot Sahlin varit att hon har varit kvinna eller ens antytt att det är det som är problemet. Kritiken har istället varit om hon, som leder det rödgröna blocket, verkligen kan hålla samman en regering då hon inte ens kan hålla samman den koalitionen. Om ändock miljöpartiet verkar vara med på att kompromissa fram ett alternativ till Alliansen så är Lars Ohly knappast det. Gång på gång har han och de rödgrönas gemensamma förslag blivit överkörda av partikongressen. Senast i förrgår lovade Ohly till DN att det rödgröna samarbetet inte kommer att vara annat än vänster. Med miljöpartiet som socialliberalt alternativ med ursprung i det borgerliga så har jag svårt att tänka mig att deras "vara vänster" är samma som Ohlys och vänsterpartiets "vara vänster." Det är alltså inte Mona Sahlin, kvinnan, eller den socialdemokratiska ledaren som egentligen ifrågasätts. Det är Mona Sahlin, statsministerkandidat och koalitionsledare som ifrågasätts, och på de två punkterna har hon inte visat sig lika stark som Fredrik Reinfeldt. Orsaken behöver inte ens nödvändigtvis vara hennes ledarförmåga, utan kan ha att göra med att viljorna i det rödgröna blocket helt enkelt är för olika och viljan att kompromissa är inte lika stor. Det måste vara svårt som ledare för Sveriges historiskt sett största parti att kompromissa bort ledarskapet efter så länge.

Att automatiskt anta att problemet "det borgerliga mediasverige" och "anonyma sossegubbar" har med Mona Sahlin är att hon är kvinna är att själv öka problematiken. Genom att ställa Sahlin och andra kvinnor i denna offerroll förstärks bara bilden av det hela kvinnliga könet som svagare. Det är att skjuta sig själv i foten. Att också förklara Sahlins dåliga förtroende med att hon är kvinna är att förenkla problemet, något som inte hjälper det rödgröna blocket att samla anhängare. Varje parti och block måste ta hand tag i sina problem. Det finns svagheter och styrkor i båda blocken, och det beror inte enbart på kön.

Att sen jämföra Sverige med Brasilien är en väldigt märklig jämförelse. Brasilien är ett land med stor fattigdom som har varit i så grova finansiella problem att de har lånat pengar av den internationella valutafonden som traditionellt har krävt mindre statlig investering för att få ordning på ekonomin vilket har resulterat i att ett välfärdssystemet har fått lida. Sverige är inte i samma situation. Vi har en av världens starkaste välfärdssystem. Privat sjukvård i Sverige betyder inte samma sak som den gör i Brasilien. I Brasilien har sjukvården inte hållit samma standard som i Sverige, faktum är att Brasiliens sjukvårdssystem har så högt tryck på sig att en stor del av det ses som undermåligt. Därför har ett privat alternativ utvecklats så att de som kunde betala fick bättre kvalitet på sjukvården. I Sverige utvecklas en privat sjukvård för att den offentliga inte har tillräckligt med platser, inte för att kvaliteten inte är tillräckligt hög. Den privata sjukvården tar bort en del av bördan för den offentliga och ser till att gamla som unga, rika som fattiga, alla i Sverige, slipper vänta lika länge på att få den vård de behöver. Kvaliteten i den offentliga sjukvården förblir den samma, om inte bättre på grund av mindre tryck.

Sverige är inte Brasilien, på samma sätt som Sverige är inte USA, eller Ryssland, eller något annat land i världen förutom Sverige. Att därför jämföra dessa två länder som har helt olika utgångspunkt, historia och ekonomi är bara att vrida bilden av verkligheten.

Liberalism, den nya trenden

Det verkar vara populärt att häva att man är liberal. I en debatt mellan Peter Eriksson, språkrör för Miljöpartiet (MP) och Maud Olofsson, partiledare för Centerpartiet (C), hävdade båda att de var liberaler. SvD rapporterar att Peter Eriksson hävdar att MP är demokratiskt liberala. Som skribenten Rayman senare kommenterar, så är väl det inte särskilt unikt eller konstigt i och med att den liberala demokratin står som grundpelare i vårt samhälle. Skulle Eriksson och MP vara icke-liberala inom demokratifrågan så skulle de vara för diktatur, eller någon slags form av envälde. Inget parti som vill ha röster skulle gå ut med en något sådant och skulle förmodligen inte ens delta i den demokratiska processen. Att därför hävda, som ett parti som har varit involverat i den demokratiska processen i några decennier, att man är demokratiskt liberal, blir något av en tautologi. Det är ett knep för att verka mer attraktiv för väljarna då sex av tio (enligt SvD, artikel ovan) identifierar sig som liberal.

Liberalismen är förvisso mångfaldig. Man kan vara ekonomiskt liberal, socialliberal eller liberal inom enskilda områden. Liberalismen är bred, spektrumet är brett. I centrum står individens frihet: Talfrihet, valfrihet, åsiktsfrihet etc. Liberalismen i dess grundform gör heller ingen skillnad på kön, sexualitet, etnisk tillhörighet och andra slags sociala grupperingar. Alla är vi individer och som individer förtjänar vi samma rättigheter och möjligheter. De flesta som lever i ett demokratiskt samhälle är mer eller mindre liberal, mer på vissa punkter än andra.

Eriksson hävdade i den debatten att könskvotering var liberalt eftersom jämställdhet är liberalt. Som liberal feminist, jämställdhetskämpe eller vad för slags fack ni vill stoppa mig i så har jag en stark åsikt om precis hur icke-liberalt könskvotering är. Istället för att öka valfriheten så minskar den valfriheten. Personer blir anställda eller tillsatta på vissa positioner för att de tillhör ett visst kön, inte p.g.a. deras kompetens. Visst, det kan vara så att könskvotering öppnar upp för möjligheten att anställa de fruktansvärt kompetenta kvinnorna som ofta blir ignorerade idag då höga positioner öppnas upp. Men det är inte liberalt, och det ska inte kallas det heller. Att försöka vrida till ett hämmande av valfriheten till något liberalt är inget annat än en billig PR-kupp för att försöka framstå som något man inte är. Förklara istället varför det är viktigt att, för tidsbegränsad period, införa vissa restriktioner för att avancera jämlikheten i samhället. Att göra tvärtom ses bara som en genomskinlig lögn.

PR är viktigt, och som jag skrev i mitt inlägg om Ohly igår, så är även ordval det. Att försöka argumentera sig till en definition av ett ord som går rakt emot ordets innebörd för att kunna sätta den etiketten på sig själv kommer dock i slutändan att vara kontraproduktivt, för att inte nämna att det kommer att uppfattas som ännu ett falskt politikertrick.

Reinfeldt - Sahlin debatt Agenda

Nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och oppositionens motsvarighet Mona Sahlin möttes ikväll i en debatt i SVTs Agenda. DN har sammanfattat debatten här.

Det är viktigt att följa politiken såhär innan valet, inte bara en vecka innan, utan månader, helst hela tiden. I september går partierna till val och vi ska bestämma vilka vi finner mest kapabla till att styra Sverige. Detta går inte bara att bestämma utefter valmanifest en vecka innan valet. Många frågor är väldigt omfattande och behövs tänkas över så att man kan hitta en position som man är bekväm med.

En viktig sak att påpeka är att politikerna lever på PR. Många svar är planerade innan frågorna ens har frågats, något som jag tycker märks på Sahlin rätt enkelt då hon undviker frågor och istället verkar köra på någon slags partilinje. Det är som att oppositionen vill se till att få fram enbart det budskapet de har valt, något som även var synbart i New Labours kampanj i slutet av 90-talet. Tveklöst kör Alliansen på något liknande spår. Kanske är Reinfeldt bara bättre på att dölja det?

I vilket fall så är det fruktansvärt viktigt att gå in i en valrörelse med öppna ögon. Var kritisk till det politikerna säger, speciellt de du tror du ska rösta på. Vi har en tendens att blunda för de budskap vi inte håller med om när vi håller med om ett partis/en koalitions politik i stora drag. Självklart ska man vara kritisk mot de man inte håller med också, men det brukar komma mer naturligt. Detta är politiker som ska representera dig i mandatperioden efter valet och du måste vara säker på att du gör det val som är rätt för dig. Jag tvivlar inte på att både SVMP-blocket och Alliansen starkt tror att de båda vill det som är bäst för befolkningen, men du måste bestämma vad som är bäst för dig.

Det är därför det är viktigt att intressera sig för de frågor du är intresserad av och se till att du ställer frågor, både till folk som argumenterar för en sak, men även till politiker. Många politiker finns på Twitter eller Facebook. Valstugorna som kommer att upprättas efter sommaren är också ett utmärkt tillfälle att ställa politikerna till svars. Börja fundera redan nu vad du vill fråga dem.

Det är viktigt att hålla sig informerad. Om vi ska bygga en demokrati på alla medborgares åsikter så bör vi ha en välinformerad demokrati. Att rösta utan något som helst underlag, eller att basera sina åsikter på andras utan någon som helst kritik så blir det ingen riktig demokrati. Det blir en elitisk demokrati där våran framtid är baserad på några få människors åsikter. Den slags demokratin kan inte garantera att du blir hörd, att alla blir hörda. Den slags demokratin garanterar bara att den politiska eliten blir hörd, och andra människor som lyckas med att skrika högst (Teaparty i USA som nutida exempel). Bara för att man skriker högst, hävdar att man vet bäst eller argumenterar med den bäst låtande retoriken betyder inte det att lösningarna som man argumenterar för passar dig.

Ta kontroll över din framtid, se till att du är informerad.

Varför jämställdhet är en viktig valfråga 2010

Gudrun Schyman skriver i GöteborgsPosten idag som en kommentar till att en undersökning utförd av SOM-insitutet tyder på att bara 2% tycker att jämställdhet är en viktig valfråga att "Som man frågar får man svar. Hon menar på att omformulerar man frågan och faktiskt pekar ut problemen skulle nog fler svara att det är viktigt. Jag håller med.

Jämställdhet handlar om så mycket mer än att bara lagstifta sig fram till lika möjligheter män och kvinnor. Självklart är det en stor del av kampen också och vi har nått långt på den sidan, men den sociala biten laggar fortfarande efter.

Jämställdhet handlar inte bara om att män och kvinnor ska få samma lön, det handlar om att i praktiken se till att detta fastställs. Det handlar också om att få arbetsgivare att inse att kvinnor med samma kunskaper som sina manliga motsvarigheter faktiskt förtjänar samma lön. De gamla argumenten om att kvinnor kommer att skaffa barn och begära mammaledigt samt senare barnledigt mycket oftare än män är förlegade. Det är gynnsamt för företag att kvinnor skaffar barn. Det driver samhället framåt. I framtiden kommer dessa barn att jobba för samma företag som anställde deras mödrar. Vad gäller barnledighet måste debatten fram i samhället om varför kvinnor antas vilja ta på sig en vårdroll. För många kvinnor är det inte nödvändigtvis att de vill torka snor, utan att samhället antar att kvinnorna ska göra det, så männen går istället till jobbet utan att ta en diskussion om det. Könsrollerna leder oss till vissa handlingar som är formade av sociala normer. Självklart finns det hushåll där män och kvinnor delar lika, och det blir mer vanligt, men tyvärr är vi inte hela vägen där än. Tråkigt, men sant, handlar det också ofta om lön. Kvinnorna tjänar mindre, så därför är det mer lönsamt, eller kanske till och med viktigt att männen går till jobbet för då förlorar familjen inte lika mycket pengar. Jämställdhet är viktigt här för att vi måste se till att dessa sociala bilder av hur män och kvinnor ska bete sig, vad som är "normalt" ska förändras och folk ska uppfattas som den individ de är.

I Europa har det handlat om jämställdhet också. Belgien införde nyligen ett förbud mot burka/niqab, den muslimska heltäckande klädseln. Frankrike kommer att påbörja diskussioner i nästa månad (maj) för att se om även de ska införa ett förbud.

När Schyman skrev om det här på Newsmill så brakade ett hejdundrandes liv lös i kommentarerna. Många ifrågasatte hur Schyman som feminist kunde motsätta sig det här förbudet på en sådan kvinnoförtryckande klädsel. En fråga inför valet är då: Ska Sverige följa det exemplet och den diskussionen som pågår i Europa och införa sitt eget bud, eller ej? Detta måste diskuteras. Tycker ni inte det, säg det. Tycker ni att det ska det, säg det också, annars riskerar vi att stå där en dag med ett förbud eller ett beslut mot förbud som många inte håller med.
(Vad jag tycker om saken kan ni läsa i min engelskspråkiga blogg här.)

Förbudet mot burka/niqab är bara ett exempel på många diskussioner i jämställdhetsdebatten som är viktig att ta. Det finns många andra. En diskussion som jag personligen skulle vilja ta upp handlar om prostitution och sexköpslagen. Är den bra utformad som den är, bör den ändras, eller kanske till och med tas bort helt?

Våld mot kvinnor är en annan diskussion. Vad lovar partierna för förebyggande åtgärder? Är lagen tillräckligt hård? Vad kan vi göra i samhället för att ändra den bakomliggande synen där kvinnor ses som underordnade männen?

Att enbart 2% tycker att jämställdheten är en viktig valfråga, det tvivlar jag på. Kanske är det som Schyman säger, att frågan var formulerad på fel sätt. Kanske är det så att i Sverige har vi blivit för lata, vi har fått jämställdhet inför lagen till en stor del, så nu så bortser vi från diskussionerna som är nödvändiga för att implementera dessa lagar. Vi kan lagstifta i all oändlighet, men har vi inte ett samhälle som står bakom dessa lagar finns det ingen poäng. Debatten måste hållas vid liv för att garantera att kvinnor och män får åtnjuta samma rättigheter i det sociala livet. Därför är jämställdhet en viktig valfråga 2010.