Kungarna av Tylösand deltagare åtalas för sexuellt utnyttjande av barn

Nemo Hedén, deltagare i Kungarna av Tylösand, känd för sina sexuella bravader i TV, har alltså blivit åtalad för att ha haft sex med en 14-åring. Han påstår att han inte visste hur gammal flickan i fråga var, att hon såg "snygg, attraktiv och kvinnlig" ut, och således inte kunde vara yngre än 18. Jag har inget intresse utav att diskutera huruvida han är skyldig eller vilka åtgärder som ska tas mot honom; det lämnar jag åt rättssystemet. Det jag vill diskutera är hur hans språkbruk i blogginlägget (länkat ovan) är ett praktexempel på hur folk skjuter ifrån sig ansvar i sexuella brott.

Tydligen så har detta brott skett med hennes samtycke - hon var med på sexet, och var, enligt Nemo, den som initierade hela akten. Anmälan har gjorts av flickans föräldrar som uppenbarligen finner ett problem i det faktum att Nemo, som är omkring 23 år, har haft sex med ett barn.

Hela blogginlägget är ett snyftinlägg med syfte att fiska sympati från hans fans och andra läsare. Han hävdar själv att det inte alls är syftet med att avslöja detta, men ber även sina läsare att "[inte vara] för hård mot mig nu… Jag är redan otroligt ledsen, uppgiven, uppriven och knäckt som det är." Förvisso, Hedén är inte dömd för något brott ännu, men han erkänner till att han har haft sex med en 14-årig flicka, så avsaknad av en dom gör inte att händelsen inte har skett.

Han skriver på bloggen:

Det finns många faktorer som dock gör detta så extremt olyckligt. Man känner sig nästan lurad på något sätt. Först och främst var tjejen i fråga ynka två månader från att fylla 15 år.. Förstår ni? Hade hon varit två månader äldre så hade ingen dömt mig. Men nu var hon 14 år och nu framstår jag som… En pedofil.

Varför jag känner mig lurad? Förmodligen för att det var tjejen i fråga som var initiativtagare till alltihop… Vilket hon också sagt i förhör. Det var inget våld. Det var knappt någon alkohol heller. Det var bara vanligt ömsesidigt sex. Vi pratade även lite under kvällens gång. Då berättade hon att hon haft mycket sex tidigare och även vid ett tillfälle också varit gravid med en efterföljande abort… Vem kan tro att en tjej som varit med om allt detta bara är ynka 14 år?

Dessa två stycken är ett enda stort försök att skylla ifrån sig ansvaret för vad han har gjort - haft sex med ett barn. Det var inte hans fel, han visste inte hur gammal hon var, och även om han hade vetat det så hade hon ändå bara varit två månader ifrån att vara byxmyndig. Låt mig bara påpeka här att, hade flickan varit två månader äldre, hade hon varit 15 - fortfarande ett barn. Det gör inte själva handlingen mer acceptabel, endast mindre straffbar. Ha i åtanke att dessa lagar finns för att barn ska kunna skyddas från vuxna människor som utnyttjar dem. Det handlar om barns rättigheter.

Dessutom, att hänga ut flickans historia på det sättet han gör, att berätta intima detaljer om hennes sexliv och en resulterande graviditet, är helt oacceptabelt. Var, någonstans, i detta brott finns relevansen med att flickan inte var oskuld, eller att, som Nemo själv väljer att lägga väldigt mycket tryck på, hon hade gjort en abort tidigare? Aborter görs på flickor och kvinnor i alla åldrar förutsatt att de är könsmogna. Är du könsmogen kan du bli gravid, och många flickor börjar menstruera i 12-års åldern. Att därför använda en abort som någon slags indikator på en flickas/kvinnas ålder är helt befängt. Många flickor må inte vara sexuellt aktiva vid en sådan tidig ålder, självklart, men att använda en sådan generalisering som någon slags inbyggd åldersgräns är farligt, som detta fall har bevisat.

Vid sexuella brott måste ansvar tas. Detta har inte gjorts i detta fall. Det verkar fortfarande som att Nemo inte har någon som helst uppfattning om vad det är han har gjort. Ett egoistiskt, ångestfyllt inlägg som beklagar att han nu uppfattas som pedofil är det närmsta han kommer. Faktum återstår fortfarande att han har begått ett brott, inte flickan. Att därför skylla på vad hon sa/inte sa, hur hon klädde sig/inte klädde sig är fruktansvärt. Det är även standard i många andra våldtäktsbrott. "Hade hon bara inte klätt sig sådär, betett sig sådär, eller funnits där" är vanligt att höra, och även anledningen varför det ofta är flickor och kvinnor som får lära sig hur man förebygger våldtäkt, och därför också får ta på sig skulden om de blir våldtagna, för de borde ha vetat bättre.

Under inga omständigheter är det acceptabelt för en 23-årig man att ha sex med en 14-årig flicka. Denna flicka är mest troligtvis fortfarande i puberteten och har hormoner som rasar genom kroppen och gör det mer troligt att hon inte kan agera lika rationellt som en vuxen människa ska vara kapabel till att göra. Nemo, å andra sidan, är myndig. Han har rätten att rösta, rätten att dricka på eget bevåg, och ta ett lån, bland andra saker. Dock så kommer inte myndighet enbart med rättigheter, det kommer även med ansvar. I detta fall så behöver någon ta ansvaret, och det finns bara en myndig person inblandad.

Visst är det dock trevligt att Nemo kom ihåg att skriva till folk att,

"Tjejen i fråga har inte gjort något som helst fel i detta. Hon lurade inte mig.. Jag visste bara inget. Och det är faktiskt två helt olika saker. Det blir otroligt fel och olyckligt om hon ska få massa skit i det här… För jag är säker på att hon mår minst lika dåligt som jag gör just nu"

sådär som en eftertanke? Notera även att han även påpekar hon säkert mår minst lika dåligt som honom här, trots att det är hon som blivit utnyttjad och han som utnyttjade.

En länk till ett skärmpdump av blogginlägget (före uppdatering) finns här utifall att inlägget skulle tas bort.

Passivt drickande

Jag har ikväll kollat igenom gårdagens Debatt på SVT med frågeställningen om det bör bli brottsligt för föräldrar att vara berusade inför sina barn. Jag är väldigt glad att denna fråga äntligen blir debatterad eftersom barnen ofta inte får utrymme för sin röst själva och kan därför inte tala för sina egna rättigheter. Att de inte är myndiga och inte kan föra sin egen talan betyder dock inte att de inte har några rättigheter, så det är viktigt att vuxna uppmärksammar och respekterar dem.

Debatten var ganska uppenbart uppdelad i två läger: Föräldrar som anser sig ha rätten att supa inför deras barn om de så behagar; och helnyktra människor, här överrepresenterade av nyktra alkoholister, som i första hand har upplevt ett missbruk. Jag saknade en röst som inte var fullt lika radikal, och hade gärna hört mer av föräldrar som dricker i närvaro av sina barn, men inte för berusning.

Erik Hörstadius var den mest högröstade motståndaren till någon slags lagstiftning som skulle begränsa hans festande inför sina barn. Intressant var dock att han erkände att han själv klassificeras i gruppen "riskbrukare" eftersom han dricker i genomsnitt 2,5 vinflaskor per vecka. Hans poänger var väldigt giltiga; staten ska inte kunna kontrollera alla aspekter av våra liv, och då vi väl släpper in dem i områden som dessa kan linjerna ofta suddas ut vilket kan leda till mer lagstiftning. Jag förstår till fullt hans oro i detta avseende, men problemet här är att hans resonemang är fullständigt baserat på hans rättigheter snarare än hans barns rättigheter. Bara för att han har lyckats föröka sig gör det honom inte automatiskt till en kvalificerad förälder som naturligt kan ta hand om barn på det bästa sättet. Det finns många barn med både pappa- och mammaproblem sedan barndomen som vittnar om detta. Att vara vuxen bör vara att veta bäst eftersom man har haft fler antal år att mogna och reflektera över sitt beteende, men tyvärr är det ofta inte så.

Intressant var också då någon föreslog att om man nu prompt måste dricka, lämna bort barnen till en barnvakt (som man för övrigt skulle jaga mellan himmel och jord om man kom hem och de var apraka) och sup utan barnen, svarade han detta genom att påpeka att ibland, då man är på landet, då är det minsann svårt att hitta en barnvakt för de är ofta i stan. Tamare ursäkt får man leta efter. Om du utsätter dina barn för obehag genom att bli full inför dem och du i vanliga fall löser detta genom att hyra någon att ta hand om dem men denna gång är denna någon otillgänglig, då är alltså den logiska lösningen att kröka på ändå? Personligen skulle jag ha trott att det var att för en gångs skull avstå från alkoholen och se till att ens barn mår bra och känner sig trygga, men uppenbarligen brister min logik där.

Sedan går han vidare till att påstå att det inte är särskilt farligt ändå att dricka inför sina barn, för det brukar inte visa sig som en skada i senare liv ändå. Är inte hela våran alkoholkultur ett skrikande bevis på denna skada som generation efter generation har utsatts för? Statistik som visar på ett ökat snittbruk av alkohol är även ett sådan bevis. Här kan även argumenteras att överhuvudtaget bli full är inte att bruka alkohol, det är att missbruka alkohol. Behöver du ett mer talande bevis än detta argument, fråga då din kropp dagen efter.

Jag förespråkar inte ett helnyktert samhälle som lösning. Det skulle vara trevligt, men det är en utopi, vår kultur är tyvärr alldeles för beroende av alkohol för att införa ett totalförbud. Jag tror att det finns en magisk gräns, ett sunt drickande, där barn och vuxna slipper känna obehag över kalasande människor i närheten och jag tror att den där mamman representerade det (i ord i alla fall, jag vet inte hur hennes alkoholvanor ser ut). Då hon blev tillfrågad om hon drack inför sina barn svarade hon: "Ja, ett glas vin, eller ett glas öl." Inga förklaringar, inget försvar, hon bara konstaterade fakta. För mig är detta ett tecken på ett sunt drickande, hon behöver inte försvara sig eller förklara sig för hon vet att hon inte utsätter sina barn för obehag, eller om det är så att hon gör det så är hon medveten om det och kan ändra på sina vanor. Ingen "rör-inte-min-sup" retorik, inget citerande av 1984 och inget "det är mina barn, jag vet bäst." Alla barn till missbrukare är levande bevis på att föräldrar inte alltid vet bäst.

Om man klarar av att hålla fyllan och barnen separerade, drick på! Dock tror jag att det är väldigt få människor som klarar av att göra det. Vidar Aronsson, ordförande för Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF) använde sig av ett väldigt användbart uttryck i debatten - passivt drickande. Detta innebär människor som på något sätt blir påverkade av ditt drickande - före, efter, eller under tiden. Det är användbart för att det öppnar upp supandet från det privata till omgivningen, för det är precis det supande gör; det är extremt få fall där ditt drickande inte påverkar någon annan genom att säga för mycket på fyllan, göra något dumt, eller bara bete sig skumt. För att inte nämna vandalism eller "rolig" fyllestöld av trafikskyltar, trafikkoner osv. Alkohol påverkar inte bara personen som väljer att inta den, utan även omgivningen. Att förneka detta är bara att stänga debatten för ansvarsfullt drickande.

Och för er som undrar om det är okej att hämta sina barn bakis, eller om de känner av ert drickande fortfarande? Självklart gör de det! Barn är mycket mer uppmärksamma än vad vi tror. Som jag ser det handlar denna debatten inte om föräldrarnas rättighet till att få festa, utan barnens rättighet till en alkoholfri tillvaro utan obehag.

Programmet SVT debatt var baserat på denna DN debatt artikel av Madeleine Leijonhufvud.

(Detta inlägg är relaterat till det jag skrev igår.)