Fånigt att klaga på sexuella skoltröjor?

Bild från VK.se

Västerbottens Kuriren har ett reportage om rätt så provocerande skoltröjor på sin hemsida där en studievägledare och lärare ifrågasätter företaget Skollovet.se och de tryck de erbjuder. Vadan detta ramaskri över några skoltröjor som 15-åringar beställer på skämt, kan det undras? Är studievägledaren och Stina Nilsson inget annat än en pryd konservativ tant med ett enda mål: Att skydda de små, stackars tonåringarna från den riktiga världen genom att hålla för deras öron, linda dem i bomull och skrika "lalalalalalala"?

Svaret är nej. Stina Nilsson har uppmärksammat en, tyvärr, allt vanligare företeelse i vårt samhälle - exploateringen av påståendet att sex och våld säljer. Marknadslogiken har börjat följa detta mantra till den grad att företag till höger och vänster står och upprepar det som försvar, som förklaring och som idé.

Det är inget fel på sex. Det är inte heller något fel på att prata om sex med niondeklassare - tvärtom. Då man går ut nionde klass bör man ha fått en grundlig utbildning i sexualkunskap, annars har skolan försummat den delen av utbildningen, som enligt lag ska erbjudas. Det är bra att prata om sex med femtonåringar, men det är bra att diskutera sex på något annat sätt än på det våldsamma sättet porrindustrin gör, som nu har börjat sippra ut i samhället för att bli en norm. Problemet i sig är inte sexet - problemet är normaliseringen av det våldsamma tvångssexet. Då sex blir representerat i samhället idag går det ofta inte att separera från denna mer 'spännande' bild av sex som någonting 'passionerat' (läs våldsamt). Har du sex, men har du vaniljsex som den Svensson du kanske är så räknas det inte. Ditt sexliv är inte giltigt. Du har inte sex, du har tråkigt. För att det ska räknas ska kvinnan skrika som tre stuckna grisar, det ska tas bakifrån och framifrån och upp och ner och det ska bindas och det ska hållas fast och det ska dras ut från sfären av vardagssex in i sfären av 'glamoröst' porrsex.

Var människa måste få ha sex som de vill. Så är det. Det är inte någonting som jag tror Stina Nilsson försöker säga med denna kritik mot detta företag, och det är absolut inte det jag vill säga med denna bloggpost. Problemet är bara att ofta i mainstream media och i samhället i stort (i vissa länder mer än andra) så representeras det som att då mannen vill ha sex, då är alla ombord, i alla fall så länge inte kvinnan uttryckligen säger nej. Problemet är alltså förmedlingen av det sex som leder till en bild av framförallt kvinnor som passiva i sexuella sammanhang. Ofta innebär dessa sexuella handlingar en form av tvång eller våld, som i sin tur reproducerar bilden av sex som någonting en person (kvinna) måste bli övertalad till. Det förmedlar bilden av att "ett nej är inte alltid ett nej." Då sex sedan blir normen att trycka upp på skoltröjor för var och varannan niondeklassare blir detta beteende normaliserat i allt lägre åldrar. Fallet Julian Assange visar på att gråzoner existerar och debatten som har uppstått i och med detta visar på den otroliga bristen på försäkran av samtycke och respekt för en annan människa. Personer har hävdat om och om igen att "ett nej är inte alltid ett nej" eller "vad förväntade hon sig, de sov ju i samma säng" eller "hon hade ju en rosa, tajt tröja på sig, klart hon ville ligga," kommentarer som alla visar på att kvinnan är passiv, mannen är aktiv, och framför allt att det finns ett rättfärdigande av detta beteende.

Problemet ligger självklart inte på dessa skoltröjor i sig, problemet ligger i att detta är en bild som reproduceras så ofta i samhället att det har gått till den graden att det är normaliserat. Jag har skrivit på min Engelska blogg om vikten av retorik då det kommer till kultur och sexualitet, och även om Sydafrika, som är exemplet som används i den posten är någorlunda extremt, så är återfinns exemplen på den sexuellt underordnade kvinnan överallt i mainstream media idag. Då jag skrev om exemplet från en TV show var det västerländska shower jag hade i åtanke. Vår kultur är inte fri från detta reproducerande av sex som våldsamt; det är snarare väldigt representerat i vår kultur.

Dessa skoltröjor är bara en i raden av alla de budskap som reproducerar kvinnan som passiv i sexuella sammanhang, som normaliserar sex och specifika typer av sex till den grad att gränser suddas ut och folk i allt yngre år blir infösta i en norm där sex och tvång ofta går hand i hand. En norm där Svenssons vaniljsex inte visar kärlek och attraktion till samma grad som smisk, ögonbindlar och doggy-style gör.

Stina Nilsson har rätt i att ifrågasätta dessa tröjor. Att VK sedan förenklar diskussionen genom att sätta "Ja, ingen ska såras eller kännas kränkt" som det enda svaret för någon som tycker att dessa tröjor är vidriga är inget annat än att vinkla debatten och förringa det problem som dessa tröjor för med sig.

Mode för 12-åringar / Fortsättning på niqab-diskussionen

Jag har som många andra följt debatten om Chloe, den 12-åriga modebloggaren, här i veckan. Jag har först och främst stött på åsikter för att låta denna flicka fortsätta blogga om extremt dyrt mode, och de få åsikterna jag har läst som har varit emot är baserade på en socioekonomisk grund - att det är befängt att man ska lära ut till barn att kräva väskor och andra klader som kostar tusentals kronor.

Personligen har jag stått och vägt i denna fråga. Detta är en konstant kamp jag har med liberalen i mig, som vill låta folk sköta sitt, men samtidigt inser att allt är inte gynnsamt för enskilda människor eller samhället i stort. Något i denna fråga har fått mig att känna mig obekväm, men jag har haft svårt att sätta fingret på vad. Tills jag läste Leone Milton om modebloggande flickor. Milton uttrycker i sitt debatinlägg en oro över vad för skada detta kan ha på flickor i samhället i stort, och jag kan inte annat än hålla med.

Det är inget fel på att en 12-årig flicka, eller pojke, intresserar sig för mode. Mode är en form av konst på många sätt och vis, och för designers ett sätt att uttrycka sin kreativitet. Problemet med mode kommer av hetsen som ofta hör samman med det. Det handlar om pengarna, kroppsidealet och ha-begäret. Om man då uppmuntrar ett barn att anamma detta tänkande och sprida det vidare till sina jämnåriga sa föder man ett beteende som kan vara väldigt ohälsosamt i längden.

Mode i sig är det alltså inget fel på, men modeindustrin är inte utan dess problem. Modellerna som används är så nerbantade att de skulle inte stå ut fem sekunder i det svenska vädret, för deras underhudsfett är obefintligt. Inget är off-limits i strävan efter den "perfekta" kroppen: Knark, cigaretter, inhumana dieter - allt för att vara så smal som möjligt. Om det hade funnits en vilja att förändra detta hade det varit mer acceptabelt att släppa in ett barn i denna värld, men när personer som designar sina egna kläder vägrar att tillverka dem i större storlek än medium för att åsikten är den att kläder i större format ser inte bra ut, så visar det bara hur skadligt kroppsidealet i denna industri är (se Miltons inlägg om Kissie). Att uppmuntra en 12-åring till att slänga sig in i den med huvudet före kan därför ha förödande konsekvenser. Det räcker med att modeindustrin och samhället i stort har blivit alltmer sexualiserat, vi behöver inte uppmuntra barn till att ta del av detta mer än vad de redan gör.

I ett helt annat ämne, har DO beslutat att bära niqab i en skolmiljö inte är en godtagbar grund att stänga av en person från en utbildning. Jag har förut skrivit att ett burka- och niqabförbud inte skulle hålla i en domstol för att det strider mot mänskliga rättigheter. Jag har även argumenterat att ett förbud av detta slag är kontraproduktivt (på engelska) och Linna uttrycker väldigt liknande åsikter då hon skriver vad hon har kommit fram till

Som diskrimineringsombudsman är jag dock orolig för den hätskhet och de förenklingar som präglat debatten kring niqab. Många har velat utestänga kvinnor som bär plagget från att delta i utbildningar, utifrån perspektivet att niqab är ett uttryck för kvinnoförtryck och måste bekämpas.

Skyddet för allas grundläggande rättigheter är en av grundvalarna i vår demokrati. Till skillnad från stater som genom förbud eller påbud vill styra medborgarna i en viss religiös eller icke-religiös riktning har Sverige valt att värna en demokratisk princip om individens fria vilja att uttrycka eller låta bli att uttrycka sin religiösa övertygelse.

Som diskrimineringsombudsman värnar jag principen om alla kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter och jag gör det utifrån det regelverk som riksdagen har lagt som ram för vårt samhälle.

Att utestänga kvinnor som bär niqab från utbildning främjar varken deras eller andra kvinnors jämställdhet.

Missaktning mot kvinnor kommer till uttryck på många sätt i alla kulturer, till exempel genom sexualisering av kvinnors kroppar eller genom att hänvisa kvinnor till att sköta hem och barn. Men sådana uttryck kan inte elimineras genom att vi utestänger enskilda kvinnor från grundläggande arenor i samhället.

Jag tror i stället att utbildning kan vara en plattform för kvinnor att fortsätta utvecklas och forma sina egna val. Utbildning är grunden för tillträde till arbetslivet och därmed tillgång till ett socialt sammanhang utanför hemmet och möjlighet till egenförsörjning.

Utbildning är en nyckel till de dörrar som utestängt och alltjämt utestänger kvinnor och bromsar utvecklingen mot full jämställdhet. Denna långsiktiga strävan bör inkludera alla kvinnor, oavsett deras religiösa tro och val av klädsel.

Det är härligt att få det svart på vitt att dessa slags förbud inte är det rätta tillvägagångssättet.

Mer läsning om burka/niqabdiskussionen:
Philip Wendahl på SVT Debatt


Följ min blogg med bloglovin