Fånigt att klaga på sexuella skoltröjor?

Bild från VK.se

Västerbottens Kuriren har ett reportage om rätt så provocerande skoltröjor på sin hemsida där en studievägledare och lärare ifrågasätter företaget Skollovet.se och de tryck de erbjuder. Vadan detta ramaskri över några skoltröjor som 15-åringar beställer på skämt, kan det undras? Är studievägledaren och Stina Nilsson inget annat än en pryd konservativ tant med ett enda mål: Att skydda de små, stackars tonåringarna från den riktiga världen genom att hålla för deras öron, linda dem i bomull och skrika "lalalalalalala"?

Svaret är nej. Stina Nilsson har uppmärksammat en, tyvärr, allt vanligare företeelse i vårt samhälle - exploateringen av påståendet att sex och våld säljer. Marknadslogiken har börjat följa detta mantra till den grad att företag till höger och vänster står och upprepar det som försvar, som förklaring och som idé.

Det är inget fel på sex. Det är inte heller något fel på att prata om sex med niondeklassare - tvärtom. Då man går ut nionde klass bör man ha fått en grundlig utbildning i sexualkunskap, annars har skolan försummat den delen av utbildningen, som enligt lag ska erbjudas. Det är bra att prata om sex med femtonåringar, men det är bra att diskutera sex på något annat sätt än på det våldsamma sättet porrindustrin gör, som nu har börjat sippra ut i samhället för att bli en norm. Problemet i sig är inte sexet - problemet är normaliseringen av det våldsamma tvångssexet. Då sex blir representerat i samhället idag går det ofta inte att separera från denna mer 'spännande' bild av sex som någonting 'passionerat' (läs våldsamt). Har du sex, men har du vaniljsex som den Svensson du kanske är så räknas det inte. Ditt sexliv är inte giltigt. Du har inte sex, du har tråkigt. För att det ska räknas ska kvinnan skrika som tre stuckna grisar, det ska tas bakifrån och framifrån och upp och ner och det ska bindas och det ska hållas fast och det ska dras ut från sfären av vardagssex in i sfären av 'glamoröst' porrsex.

Var människa måste få ha sex som de vill. Så är det. Det är inte någonting som jag tror Stina Nilsson försöker säga med denna kritik mot detta företag, och det är absolut inte det jag vill säga med denna bloggpost. Problemet är bara att ofta i mainstream media och i samhället i stort (i vissa länder mer än andra) så representeras det som att då mannen vill ha sex, då är alla ombord, i alla fall så länge inte kvinnan uttryckligen säger nej. Problemet är alltså förmedlingen av det sex som leder till en bild av framförallt kvinnor som passiva i sexuella sammanhang. Ofta innebär dessa sexuella handlingar en form av tvång eller våld, som i sin tur reproducerar bilden av sex som någonting en person (kvinna) måste bli övertalad till. Det förmedlar bilden av att "ett nej är inte alltid ett nej." Då sex sedan blir normen att trycka upp på skoltröjor för var och varannan niondeklassare blir detta beteende normaliserat i allt lägre åldrar. Fallet Julian Assange visar på att gråzoner existerar och debatten som har uppstått i och med detta visar på den otroliga bristen på försäkran av samtycke och respekt för en annan människa. Personer har hävdat om och om igen att "ett nej är inte alltid ett nej" eller "vad förväntade hon sig, de sov ju i samma säng" eller "hon hade ju en rosa, tajt tröja på sig, klart hon ville ligga," kommentarer som alla visar på att kvinnan är passiv, mannen är aktiv, och framför allt att det finns ett rättfärdigande av detta beteende.

Problemet ligger självklart inte på dessa skoltröjor i sig, problemet ligger i att detta är en bild som reproduceras så ofta i samhället att det har gått till den graden att det är normaliserat. Jag har skrivit på min Engelska blogg om vikten av retorik då det kommer till kultur och sexualitet, och även om Sydafrika, som är exemplet som används i den posten är någorlunda extremt, så är återfinns exemplen på den sexuellt underordnade kvinnan överallt i mainstream media idag. Då jag skrev om exemplet från en TV show var det västerländska shower jag hade i åtanke. Vår kultur är inte fri från detta reproducerande av sex som våldsamt; det är snarare väldigt representerat i vår kultur.

Dessa skoltröjor är bara en i raden av alla de budskap som reproducerar kvinnan som passiv i sexuella sammanhang, som normaliserar sex och specifika typer av sex till den grad att gränser suddas ut och folk i allt yngre år blir infösta i en norm där sex och tvång ofta går hand i hand. En norm där Svenssons vaniljsex inte visar kärlek och attraktion till samma grad som smisk, ögonbindlar och doggy-style gör.

Stina Nilsson har rätt i att ifrågasätta dessa tröjor. Att VK sedan förenklar diskussionen genom att sätta "Ja, ingen ska såras eller kännas kränkt" som det enda svaret för någon som tycker att dessa tröjor är vidriga är inget annat än att vinkla debatten och förringa det problem som dessa tröjor för med sig.

Mer sexualkunskap, tack!

Svenska Dagbladet skriver idag att P3 satsar på ett program som kommer att diskutera "sex och okonstlat snacka lust, fantasier och onani." Det känns som att det är på hög tid att detta sker.

Få har väl undgått hela den här mediacirkusen kring Julian Assange och sexbrottsanklagelserna han har fått emot sig. Svenska sexbrottslagen har blivit missförstådd, misstolkad och dragen i smutsen. Att öppna diskussionen för samtycke som bas för sexuella övergrepp har aldrig varit mer relevant, och en kampanj har dragits igång för att uppmana personer som varit med om sexuella övergrepp eller blivit utsatt för sådana att berätta om det så att en riktig diskussion om det som uppfattas som gråzoner vid sexuella övergrepp kan diskuteras. Allt detta för att vi ska slippa reproducera våldtäktsmyter i diskussioner och samhället, och för att vi ska kunna räta ut begrepp som samtycke, övergrepp och våldtäkt.

Denna debatt är inte begränsad till Sverige på något sätt, utan hela bloggosfären har debatterat sex, samtycke, etiska gråzoner och sexuella övergrepp i veckor nu för att försöka uppmärksamma hur luddiga alla dessa begrepp är. (Diskussionerna i kommentarerna om Wikileaks- och Assangeposterna i min engelskspråkiga blogg vittnar om hur svårt det kan vara att räta ut dessa begrepp.) Dessutom diskuteras hur överlevare av sexuella övergrepp och våldtäkter ofta finner sig i en försvarsposition efter anklagelser där de får motivera och försvara varför de anmäler personen de påstår har begått ett övergrepp, och varför just de ska ses som trovärdiga vittnen om vad som har hänt dem själva.

Vad vi får hoppas på är att P3 vågar ta dessa 'jobbiga' diskussioner och att programmet bryter sig ifrån att enbart se på sex som något som absolut sker inom ett samtycke. Detta är ett ypperligt tillfälle för att låta gråzoner diskuteras och redas ut och att få igång en diskussion om sex och samtycke. Ett förslag är ett program tillägnat frågan om romantiken och spänningen oundvikligen kommer att minska endast för att ett samtal om samtycke och gränser tas innan sex.

Dessa obekväma diskussioner måste tas för att se till att vi får ett samhälle där övergrepp inte utförs på grund av ignorans och en ovilja att ta tag i det som uppfattas jobbigt, bökigt, krångligt eller oromantiskt. Att människor ska kunna leva i ett samhälle där alla känner sig trygga och respekterade är något få personer bestrider. Att det därför ska vara så svårt att få igång en debatt om respektfullt sex och rollen samtycke och gränser har i detta förefaller svårt. Snälla, P3, gör ordentlig nytta av våra skattepengar och prata om det!