Det är inte ofta jag och Beatrice Ask är överens, men då det kommer till detta är definitivt på samma spår.
Jag vet att det är väldigt kontroversiellt att insistera på uttalat samtycke då det kommer till sex, men jag tror att i detta fall behövs det. Det är alltför lätt att anta att personen vill ha sex då man själv är inne på det spåret. Dessutom, om man från början har en tveksam kvinnosyn så kan man ofta se en viss motsträvighet som ett tecken på kvinnans skyddande av sin oskuldshet, eller tillskriva det ett beteende som kvinnan ofta tycks anta - att spela svårfångad. Svaret på detta tycks för många att vara att pressa lite extra hårdare, att anta beteendet som en utmaning. I detta fall finns inte heller något uppsåt för att begå ett brott; något som ofta fokuserats på innan.
Precis som Nils Petter Ekdahl påpekar i artikeln ovan så är samtycke centralt för ett våldtäktsbrott; det ska vara den sexuella kränkningen som står i fokus, inte uppsåtet, eller bristen därav.
Många är oroliga att detta kommer att leda till ett system som kvinnorna missbrukar, att karlar kommer att anmälas för hämnd eller något liknande. Jag skulle ljuga om jag påstod att möjligheten inte finns där; oroet är väldigt realistiskt och hotet finns där. Det finns karlar idag som anmäls trots att de inte begått ett brott, men detta händer inom alla brottskategorier, inte enbart våldtäktsmål, och sanningen återstår fortfarande att majoriteten av våldtäkter som anmäls inte får något slags beslut, och endast lite över en tiondel får ett åtalsbeslut (se BRÅ för statistik). Då är inte ens det stora antalet mörkertal (sexualbrott som inte anmäls) nämnda.
Intressant är dock att SvD här enbart talar om att kvinnan ska ge sitt samtycke. Är detta ett annat fall av könsseparerad media, eller är det en konsekvens av retoriken som makthavarna använder? Många verkar tro att kvinnor är de enda som kan utsättas för sexuella övergrepp, men detta är inte sant. Det finns fall från utomlands där karlar har blivit utsatta för vad som klassificeras som våldtäkt efter att kvinnor har stoppat Viagra eller liknande substanser i deras drinkar och sedan närmat sig dem. Klart, kvinnor är i majoritet då det kommer till att bli utsatta för våldtäkter och sexuella övergrepp, men det finns män som utsätts för dem också. I motsats till vad som verkar vara det underliggande antagandet så är inte karlar alltid redo. Är inte deras samtycke minst lika viktigt?
Jag är osäker.. Ska båda parter alltid behöva säga "Ja, jag vill ha sex" innan varje sexakt? Om man inte gör det kan ju båda anklaga varandra för våldtäkt, även våldtäktsmannen.
SvaraRaderaDet är en sjukt svår fråga egentligen. Hur försiktig ska man behöva vara? Om en tjej är på hela kvällen och vill ta med mig hem men ångrar sig i sängen i sista sekund men säger inte emot, ska hon kunna anklaga mig för våldtäkt då? Och om jag ångrar mig men "kör på" ändå, kan jag då anmäla tjejen för våldtäkt?
Hur långt ska det gå? Ska man behöva ett signerat kontrakt för varje one night stand för att utesluta våldtäkt?
Jag förstår din osäkerhet, och jag är fullt medveten om problemen som finns med samtycke. Jag tror dock inte att någon lag skulle kräva ett verbalt uttryckt samtycke, utan att det räcker med att kvinnan och mannen indikerar att de vill ha sex. Det täpper till ett hål där någon enbart är passiv och "chockerad" som Bea Ask pratar om; man ska alltså inte kunna använda ursäkten att "hon sa inte nej."
SvaraRaderaOm tjejen ångrar sig i sista sekund och visar detta, eller slutar samarbeta (i brist på bättre ord), så ska du självklart sluta, likaså om hon somnar eller liknande. Visst måste det ligga på båda parterna att man okejar en sexakt, det är ju inte enbart killen som ska fråga tjejen. Däremot så måste också antagandet att om man inte stretar emot vill man automatiskt ha sex.
Som du säger, det är en väldigt svår fråga och det finns många problem som måste rätas ut med det. Dock så gäller samma sak den nuvarande lagen, och jag ser uttryckt samtycke som ett bättre alternativ. De flesta tjejer skulle inte heller skylla på killen om de ångrade sig själv i sista stund och inte indikerade det. Det finns en hög grad av skam och självbeskyllande i solklara våldräktsfall liksom mer diffusa.
Indikerar utan tvivel på motsatsen att de vill ha sex, kanske ska tilläggas. Det kommer ju inte att räcka med en motivation att "Jaa... Han/hon verkade ju i alla fall vilja."
SvaraRaderadet finns något som folk verkar glömma att de flesta personer har: sunt förnuft. Det får inte glömmas bort. Behandla oss inte som om vi vore dumma och inte visste bättre. För det gör vi.
SvaraRaderaProblemet tror JAG ligger inte i överenskommelse eller ej. Utan i de enskilda personer som begår dessa brott. Å att de sen skyller på att "hon inte sa nej". En genomsnittsperson märker när en person inte vill ha sex och slutar då närma sig. En potentiell våldtäktsman/kvinna bryr sig inte om dessa tecken och kör på ändå. Å detta har inget med kön eller muntligt avtal att göra.
Dessutom tycker jag att män inte kan ta allt ansvar. Vi ska inte behöva FÖRSÄKRA oss om att inte bli anmälda varje gång. Vill hon inte, så säg nej. Svårare än så är det inte. Fattar inte varför det blir en så stor grej av att säga nej. Säg nej. Bestämt. Ett "nej... hihi" är ett ja.
Ingen behandlar någon som om de är dumma, men gränser för samtycke är luddiga, som Assange-fallet har visat, där oavsett anklagelserna en debatt om samtycke har växt fram där många olika åsikter finns. Ditt eget påstående om hur "nej... hihi" inte är ett nej utan ett ja visar även på detta. Personligen tycker jag att ett "nej... hihi" är ett nej - ett verbalt "nej" är ett "nej" tills det blir ett uttalat "ja." Ska man vara tvungen att sätta ner foten bokstavligt talat eller skrika nej eller ska man uppnå en viss decibel för att det ska räknas? Och i så fall, hur mäter man detta?
SvaraRaderaPoängen med att skapa en lag där samtycke är grunden är att man ska, utan tvekan, kunna avgöra innan samlag om det finns samtycke eller ej. Eventuell romantik som "dödas" kan förhindra att övergrepp utförs medvetet eller omedvetet. För övrigt tycker jag inte att det är särskilt romantiskt att ha sex med någon som jag inte är säker på vill ha sex med mig. Det är väl en romantikdödare om något?
Poängen är att samtycke, enligt lagen idag, är ett diffust begrepp. Om en person på fullt allvar inte vet om att den utför ett övergrepp så betyder inte detta att det inte är ett etiskt övergrepp, det betyder bara att den personen inte brydde sig om att informera sig tillräckligt noga om dess partners önskemål. Baserar vi en lag på att alla människor ska vara säkra på samtycke innan samlag kommer dessa samtal att tas och många övergrepp kommer att slippa genomföras.
Den definition du använder för våldtäktsperson är en väldigt snäv definition som inkluderar uppsåt, precis det som Nils Petter Ekdahl i artikeln länkad i posten argumenterar är mindre relevant än den sexuella kränkningen. Har ett övergrepp begåtts så har ett övergrepp begåtts. Det är var människas skyldighet att försäkra sig om att samtycke finns innan man inleder sexuella aktiviteter.