Pappor, ni är inte lika mycket värda som föräldrar

Nu har omröstningen genomförts, den som jag skrivit om i min engelskspråkiga blogg här. Jag talar alltså om den nya lagen om föräldraledighet som har debatterats på EU-nivå. I och med att vi blir alltmer integrerade så försöker EU att hitta gemensamma lösningar till diverse olika problem, speciellt de rörande olika rättigheter; i detta fall rättigheten att vara förälder, och i barnets fall rättigheten till en förälder. Runt om i Europa kommer många kvinnor som tidigare inte har haft den ekonomiska tryggheten att ta mammaledigt vara berättigade detta. Låt mig omformulera det där: De kommer att bli tvingade till att stanna hemma med sina barn i minst sex veckor efter födseln.

Missförstå mig rätt, jag är absolut för rättigheterna att stanna hemma med sina barn och få en ekonomisk ersättning för det. Och självklart ska denna ersättning utbetalas. Kvinnor (och män) föder fram framtiden i våra nationer. Det är dessa barn som i framtiden ska leda oss, sköta vår ekonomi och få samhället att gå framåt. Det ligger i samhällets intresse att vi fortplantar oss. (Måhända inte till den grad som vi just nu gör, men nya människor behövs.)

Det är många olika aspekter av detta beslut som upprör mig, och tvångsinspärrningen av kvinnor i sitt eget hem är bara en av dem. Detta beslut är taget med en av världens äldsta och, kan man tycka, mest förtryckande kvinnokönsroll - omhändertagerskan. År efter år har kvinnor blivit begränsade till den obetalda, prestigelösa reproduktiva sektorn baserat på att de föder barn. På grund av detta har de blivit materiellt beroende av män, som jobbar i den officiella, erkända ekonomiska sektorn. Detta är även en av de stora anledningarna till varför kvinnor fortfarande tjänar betydligt mindre än män. Det är en könsroll som bör prioriteras att bryta ner, men inte bara för kvinnornas skull.

Detta domslut säger att män inte är lika betydelsefulla som föräldrar. Att de inte har samma rättigheter som kvinnor till att lära känna sitt barn och uppfostra det. Denna lag underminerar alla pappor runt om i EU, hela världen till och med. Denna lag säger till er att ni inte behövs, ni är inte viktiga för era barn, ni är helt enkelt inte lika mycket värda som föräldrar som mammmorna. Ta ut två veckor av eran ledighet om ni vill, men det är det enda ni är garanterade enligt lag, och vad EU anbelangar så behöver ni inte ens göra detta, det spelar ingen roll för barnets utveckling.

Jag förstår att det finns ekonomiska anledningar till att inte tvinga männen att stanna hemma, men denna lag är totalt felriktad. Istället för att rikta den mot föräldraledighet borde denna lag garantera en förstärkning av kvinnors ekonomiska position för att se till att papporna också har en möjlighet att ta ledigt och spendera kvalitetstid med sina barn under de första åren av barnets liv. Denna lag hade en enorm möjlighet att utrota djupt sittande könsroller som inte ens är relevanta i vårat moderna samhälle och ersätta dem med lika rättigheter för båda föräldrar på alla plan. Istället konsoliderade den dessa roller och detta utan att ens försöka höja prestigen för det jobb kvinnor gör i all tysthet bakom scenerna. Jämlikhet inför lagen? Inte om EU får bestämma.

Kvinnokampen är manskampen. Det handlar om individer och lika rättigheter; om individens potential och möjligheter, inte om roller som har gått i arv i generationer. Det handlar om dig, som individ, att ha rättigheten att styra ditt liv i den riktning du vill. Denna lag var ett stort steg bakåt. Jag sörjer.