lördag 16 juli 2011

Ulf Brunnberg - männens språkrör

Ulf Brunnberg vill ha en TV-kanal bara för män. Den ska innehålla motorsport, boxning, historieprogram och vetenskapsprogram bland annat. Inte nog med att allt detta redan finns att köpa i form av sportkanaler eller dokumentärkanaler, men Brunnberg anser sig alltså att han kan tala för alla män och deras intressen.

Homogenisering som denna, då en person av ett visst kön anser sig kunna tala för alla personer av samma kön, är en vanlig företeelse. Inom genuskunskap tas det alltid upp som en stor kritik, även mot feminister. Chandra Mohanty skrev i sin kända uppsats Under Western Eyes från 1980-talet om hur västerländska kvinnor i sin arroganta antagande att deras kön räckte för att ge dem mandat att prata för kvinnor världen om. Hon hävdade att detta i många fall ledde till att det skadade utvecklingen för kvinnor i utvecklingsländer. Att vara kvinna räcker inte till för att tala för andra kvinnor enbart baserat på den egenskapen av ens kön. Kvinnor är individer, de har olika bakgrunder, olika förutsättningar, olika motsättningar och olika upplevelser. En kvinna är inte en annan kvinna; alla kvinnor är individer.

Detta gäller även för män. En man är inte alla män, och Ulf Brunnberg är inte alla män. Att därför anse sig ha beslutanderätt på vad som är "maskulint" eller vad karlar vill (läs bör) intressera sig för och vilja ha samlat i en TV-kanal är inget annat än arrogant. Även om det tycks finnas vissa intressen som en stor del av män har gemensamt betyder det inte att alla män intresserar sig för detta. Vidare, vad händer om en man inte intresserar sig för det som Ulf Brunnberg anser som "maskulint"? Är denna man en mindre man då?

Brunnbergs anspråk på "maskulina" saker som motorsport, boxning och diverse olika vetenskapliga delar för med sig en rad problem. Är historia och vetenskap maskulint? Sedan när? Har kvinnor inget intresse för detta, utan intresserar de sig enbart för Real Housewives in xxx, smink, recept och inredning? Inte bara är detta förolämpande men det är så fruktansvärt inkorrekt. Traditionellt har det varit väldigt svårt för kvinnor att t ex slå sig in i professionell matlagning, och kockar har mestadels varit män. Män är fortfarande välrepresenterade bland TV-kockar även om det finns många kvinnor som lagar mat på TV också. Inredningsprogram är också ledda av män, inte exklusivt, men de finns representerade. Ernst Kirchsteiger har haft ett inrednings- och pysselprogram i flera år och såvitt jag vet är Ernst en karl. Hans intresse för inredning och pyssel gör honom inte till mindre av en man och hans program ses av både män och kvinnor.

Att sedan vetenskap skulle vara något maskulint är också ett idiotiskt antagande. Att Ulf Brunnberg är intresserad av historia betyder inte att alla karlar är det, på samma sätt som att min manliga kusin är intresserad av brobygge betyder inte det att Ulf Brunnberg vill hålla på med det. Och Brunnbergs intresse av dokumentärer betyder inte att jag, som kvinna, inte delar hans intresse för olika sorters vetenskap eller tittar regelbundet på dokumentärer.

Att göra anspråk på något intresse som manligt eller kvinnligt är inget annat än idiotiskt. Vi är alla individer med olika intressen som ibland är bundna till könsroller men ibland inte. Vi är varken mer av en man eller mer av en kvinna för att vi väljer att intressera oss för olika saker. Inte heller har vi rätten att göra anspråk på vissa intresseområden och kalla det för "manligt" eller "kvinnligt." Att påstå sig ha rätten att tala för hela sitt kön är arrogant och på gränsen till en förolämpning. Det är bara att jämföra med uttalanden som "män kan inte kontrollera sig då det kommer till sex," som jag har hört slinka ur munnen på karlar mer än en gång och som implicerar att män kommer att fortsätta ha sex med en person som inte vill. Idioti.

Det Ulf Brunnberg egentligen talar om är inte en manlig TV-kanal; det är en Ulf Brunnberg TV-kanal.

Johan Wirfälts kommentar kan även vara intressant att läsa.

Böcker av Chandra Mohanty:



fredag 15 juli 2011

Att hitta en bra balans till en attraktiv svensk högskola

Idag har personer från bland annat Uppsalas studentkår publicerat en artikel i Svenska Dagbladet om bortfallet av studenter i och med introduktionen av studieavgifter för studenter som kommer utanför EES-området.

Det är är tydligt att i och med denna introduktion har färre och färre studenter sökt sig till Sverige, och detta är inte speciellt svårt att förstå om avgifterna ligger på samma nivå som USA och Australien, där man får betala absurda mängder pengar för en utbildning på tre år. Vissa universitet klarar av att ta dessa priser på grund av prestigen de har byggt upp, men Sveriges universitet ligger inte ens i närheten av många universitet. Det närmsta vi kommer är Karolinska Institutet som ligger omkring plats 43 på listan över världens bästa universitet. (Times Higher Education Top 200 Universities finner du här.) Allt som allt finns det med sex universitet från Sverige, inklusive vissa som är specialiserade och därför inte attraherar alla slags studenter.

För ett land som vill locka till sig arbetskraft utifrån och eventuellt få studenter att stanna kvar efter utbildning så verkar detta märkligt. Det är uppenbart att Sverige inte har den kvaliteten på utbildning som krävs för att studenter ska vilja betala höga avgifter. Kombinera detta med att svenska högstadieelever idag är sämre än vad den tidigare har varit så ser inte framtiden för svenska universitet särskilt ljus ut.

Sverige behöver inte stå för utbildningen för alla från hela världen och att ta en viss avgift av utomeuropeiska studenter som klarar av att betala den är ett rimligt förslag. Trots allt, om universiteten inte får tillräckligt med pengar så kan inte utbildningen förbättras. Dock så måste Sverige se till att de har bra utbildningar att konkurrera med och att utbildningarna i sig inte ska ruinera folk. Sverige är inte USA. Dessutom bör ordentliga stipendier som täcker hela utbildningen finnas att söka för utomeuropeiska studenter som av diverse anledningar inte klarar av att betala avgiften.

Som det verkar just nu, dock, har det ena problemet blivit avlöst av det andra. Istället för att täcka alla studenter med svenska skattepengar så finns det inte tillräckligt med studenter som är redo att betala. Svensk utbildning är inte lika attraktiv idag och för var år som går tycks svenska universitet sjunka i rankingen. Uppenbarligen fungerade det inte att ge ut gratis utbildning till alla från hela världen, men att ta hutlösa priser för en utbildning kommer inte heller att se till att universiteten får en mångfald i elever och en attraktiv studiemiljö.