Kvinnan som offer

Camilla Wagner skriver väldigt övertygande om kvinnan som offer för dubbelbestraffning och pekar på att det finns en fara i sig att ignorera det faktum att kvinnor faktiskt är offer för diskriminering i särskilda situationer. Jag håller med henne fullt ut. Det finns en fara i att ignorera att kvinnor ofta kommer från en särskilt utsatt ställning i samhället.

Det här är en av de största motsägelserna, enligt mig, när det kommer till den feministiska debatten, och temat i min dissertation. Att måla kvinnor som offer är farligt, för som jag argumenterade igår, det gör dem till viljelösa dockor som blir styrda hit och dit av patriarkatet, till synes utan något som helst självbestämmande. Att ignorera kvinnors handlingskraft är att förpassa dem till samma könsroller som den feministiska rörelsen kämpar för att rasera.

Samtidigt, ignorerar man det faktum att kvinnor faktiskt är förtryckta inom många områden i samhället så ger man upp möjligheten att ifrågasätta dessa maktstrukturer som förtrycker kvinnor. Genom att låtsas om att problemet inte finns så kommer man aldrig att kunna tilltala de problemen som finns i samhället, och riskerar då att fortsätta i samma mönster som alltid. För att ett problem ska kunna övervinnas behövs en bred debatt kring ämnet. Precis samma fara uppstår då en debatt bara förs enligt en speciell ram utan något utrymme för andra åsikter. Ironin här ligger i att hela den feministiska debatten är baserat på en offermålning. Rörelsen skulle inte existera eller vara trovärdig om vi inte antog att kvinnor är offer på ett sätt eller annat.

Dock, att påstå att

DEN MISSHANDLADE kvinnan är offer för misshandel. Skulle samma personer då hävda att kvinnan själv kan välja om hon vill vara offer eller inte? Olyckligtvis är svaret inte så självklart nej. Det finns de som inte förstår att ett teoretiskt val inte alltid är detsamma som ett verkligt alternativ.

är att förenkla offermålningen radikalt. Liz Kelly är en erkänd författare inom könsbaserat våld (se Surviving Sexual Violence (Feminist Perspectives)
) som gång på gång pekar ut faran med att anta att kvinnor som utsätts för våld enbart är passiva offer. Trots att kvinnorna i fråga inte kan fysiskt förhindra våldet, så finns fortfarande en grad av motstånd från deras håll; genom att kämpa emot, eller kanske att inte kämpa emot, genom andra små tecken på motstånd som sker utanför misshandelssituationerna. Att därför anta att kvinnorna automatiskt är passiva offer är att håna de små handlingar de tar för att protestera mot det könsbaserade våldet de utsätts för.

Det är en hårfin linje som den feministiska debatten vandrar på. Att offermåla eller att inte offermåla, det är frågan. Dock så bör var person som är insatt i denna debatt, eller vill vara, vara medveten om den stora motsägelsen som existerar inom denna debatt. Genom information kan vi vandra denna linje och förhoppningsvis hitta en bra balans.