Framtiden för EUs jordbruk

Det pågår en debatt just nu i svensk media om medlemsavgifterna till EU. EU-minister Birgitta Ohlsson vill minska medlemsavgifterna till EU. Samtidigt anser förbundsordföranden för Lantbrukarnas Riksförbund att Sverige förlorar på att driva en politik som kräver minksat jordbruksstöd.

Det senare må vara delvis rätt. EU grundades med jordbruk som en viktig del av den Europeiska gemenskapen. Samarbetet var, och är, beroende av denna gemensamma jordbrukspolitik. Sverige, genom att trycka på att minska jordbruksstödet, kan bli tvungen att tampas med stor opposition från länder som Frankrike, Spanien, Grekland och Portugal som får ett stort stöd genom den gemensamma jordbrukspolitiken. Dock så återstår faktum att den gemensamma jordbrukspolitiken har fått utstå en rad kritik från olika håll, och som en konsekvens av detta, har gjorts om och andelen procent av EUs totala budget som går till jordbruk har minskats drastiskt. Taxan på jordbruksprodukter har historiskt varit fruktansvärd orättvis och slagit hårdast på utvecklingsländer som ofta har stora jordbrukssektorer och är beroende av inkomsterna från denna sektor.

Frågan som egentligen är relevant här, förutom hur rättvist det är att EU genom sin gemensamma jordbrukspolitik slår ut jordbrukssektorer i utvecklingsländer, är åt vilket håll EU bör utvecklas. För tio år sedan introducerades en gemensam valuta och sedan dess har steg tagits mot en gemensam säkerhetspolitik, en gemensam utrikespolitik och en större integration. EU öppnar samtal med länder som förmodligen aldrig fanns på kartan för ett samarbete då en europeisk gemenskap bildades för drygt 50 år sedan. EU flirtar med stater från forna Sovjetunionen med risk för att irritera Ryssland som inte vill tappa sin influens i det området.

EU expanderar, EU integrerar och EU utvecklas till något som är allt längre bort från som EU grundades på. EU utvecklas i takt med världen, den industrialiseras allt mer, teknologin utvecklas. EU är redan världens största ekonomiska marknad, men EU sitter även på en diplomatisk makt som är respekterad i världen. Om EU nu utvecklar sin armé så kommer EU att sitta på makt enligt både neoliberalismen och neorealismen. EU har all potential att utvecklas som en internationell spelare med syftet att sprida mänskliga rättigheter, social rättvisa, jämlikhet och ekonomisk och social utveckling. Frågan är om vi ska fortsätta betala över en tredjedel av EUs budget till en jordbrukspolitik som trots reformer anklagas för att förvanska världshandeln eller om vi ska satsa på andra områden istället.

Här skriver SVT om debatten.