Tomten tvingade någon att bli förälder

Jag tänkte börja med att önska er alla en god jul och jag hoppas att ni har fått en problemfri jul utan för mycket drama och med en massa god mat!

I kväll tittade jag och min familj på Tomten är Far Till Alla Barnen i sann julanda. Det är en rolig film som visar tydligt hur bristen på kommunikation kan leda till situationer som är mycket värre än vad de nödvändigtvis måste vara. Vad som slog mig starkt dock var hur det inte fanns någon som helst reaktion på att en av huvudpersonerna, Sara, inseminerar sig bakom ryggen på sin mans vilja och tvingar honom att bli pappa.

Som jag förstår det är det inte olagligt i Sverige att 'tvinga' någon att bli pappa mot deras vilja, vare sig om det handlar om ett uppsåt att föra den blivande pappan bakom ljuset eller om det handlar om en olycka eller ett slarv med preventivmedel. De två situationerna är helt olika och bör också behandlas som sådana. Om ett barn blir till på grund av slarv med preventivmedel eller en olycka är det de båda vuxna som bär ansvar, men rätten till att bestämma om barnet ska behållas eller ej är helt och hållet kvinnans, liksom i alla andra fall. Det är kvinnans kropp som ska leva med eventuell abort/graviditet och hon som ska bestämma. Självbestämmande över ens egna kropp hör till en av de grundläggande mänskliga rättigheterna, och jag anser att det inte ens är diskutabelt. Mänskliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Självklart bör pappans känslor och tankar tas i beaktande då det kommer till abort/graviditet, men den slutliga bestämmanderätten är kvinnans.

Däremot, om det handlar om att ena parten har ljugit om eventuella preventivmedel och samlaget/samlagen resulterar i en graviditet är det en helt annan situation. Ingen har rätten att ensam bestämma huruvida ett barn ska bli till såvida det inte sker genom singelinsemination av en kvinna med ingen känd pappa involverad. Allt annat är ett utnyttjande av den andra människan som reproduktionsmaskin och ett övergrepp. Detta gäller för män såväl som kvinnor.

Då en sexuell handling förhandlas, vilket den bör göra för att undvika chanser för övergrepp, missförstånd och dylikt, så bör frågan om preventivmedel komma upp. Om personerna som ska ha samlag inte vill att det ska resultera i ett barn bör de diskutera vad för slags preventivmedel som redan kanske är i användning, och vilka som kanske bör användas. På samma sätt som man måste diskutera under vad för slags förhållanden man vill ha sex, och vad för slags sex som ingår i denna överenskommelse så hör preventivmedel i överenskommelsen. Genom att komma överens om ramarna för sexet så ger man sitt samtycke. Ändras dessa ramar finns det inget samtycke eftersom samtycket gällde en annan situation än den som uppstod. Om man då hävdar att man använder ett slags preventivmedel och sedan inte gör det finns inte samtycke längre. Jämförbart är att bara för att en överenskommelse finns för vaginalt sex inkluderar detta inte analt sex eller oralt sex. Att ge samtycke till ett slags sex (typ av sex eller med eller utan preventivmedel) betyder inte att samtycke har getts till alla former av sex.

Om en person sedan ensidigt bestämmer sig för att ändra på dessa regler är detta ett övergrepp. Tyvärr reflekteras detta inte i lagen, både då det kommer till kvinnor och till män. Lagen är fortfarande bristande då det kommer till definitioner av samtycke, och bristande på det sätt att det inte är samtycke som ligger till grund för att avgöra om ett sexuellt övergrepp har begåtts eller inte. På grund av detta finner sig många kvinnor och män i situationer där de har fått utstå etiska sexuella övergrepp, men det är svårt att finna rum för anmälan inom lagen. Att gå över huvudet på den ena blivande föräldern genom att med uppsåt ljuga för denna person om preventivmedel eller insemination är ett sådant exempel.

Jag har sett personer ifrågasätta Assange-fallet på detta sätt, då en av anklagelserna handlade om en kondom som efter vad som påståtts antingen sprack eller punkterades avsiktligt av Assange. Anklagelsen följer som så att Assange efter detta ska ha fortsatt haft sex med en (eller båda) av kvinnorna som anklagar honom för sexuella övergrepp efter att ha saboterat kondomen eller efter den sprack. Många ifrågasätter om detta är ett övergrepp eller ej, och den parallellen de drar är med kvinnor som avsiktligt lurar karlar att bli pappor genom att ljuga om att de går på p-piller när de inte gör det. På grund av att detta inte är straffbart, resonerar man, så bör det heller inte vara straffbart för en karl att ändra överenskommelserna eller rent ut lura en kvinna om preventivmedel.

Det här argumentet är rent ut sagt absurt. Utefter ett perspektiv där var individ har den slutliga bestämmanderätten över sin egna kropp, där mannen inte är överordnad kvinnan eller tvärtom, så är det ett uppenbart etiskt övergrepp att föra någon bakom ljuset då det kommer till preventivmedel. Som argumenterat ovan så bryter man i så fall mot överenskommelsen av de ramar man satt för sexuella aktiviteter. Få skulle argumentera att ett samtycke för vaginalt sex innebär ett automatiskt samtycke för BDSM, analt sex eller andra former av normbrytande sex. På samma sätt gäller detta preventivmedel. Ett samtycke för sex med preventivmedel är inte ett samtycke för sex utan preventivmedel och om ena personen bestämmer utan att rådgöra med den andra att preventivmedel inte behövs (eller att mindre preventivmedel behövs eftersom kondom ibland används för att förebygga könssjukdomar även om p-piller tas), oavsett orsak, så är det ett slags sex mot någons vilja. Det är ett övergrepp. Att det är olagligt i ena fallet, men inte i det andra gör inte båda exemplen automatiskt rättfärdigade - snarare tvärtom. Det visar att det absolut behövs mer diskussioner och lagstiftning om de slags övergreppen som begås då kvinnor eller män tvingar sin partner till att bli föräldrar genom att ändra på en sexuell överenskommelse. Eftersom slarv inte är en ändrad överenskommelse från någons part så hör det inte till kategorin övergrepp.

Jag blev så fruktansvärt arg i kväll då jag såg på Tomten är Far Till Alla Barnen. Inte nog med att det var typiska könsroller inblandade i denna film, inte någon tyckte att det var konstigt att karaktären Sara valde att ensidigt bestämma att ett nytt barn skulle in i relationen med hennes karl. Även om hennes man hade velat ha barn betyder inte det att hon ensam får bestämma exakt tillfälle. Två personer är med om att skaffa barn, och medan fokus ofta ligger på att båda parter ska ta lika mycket ansvar, så bör det även lyftas fram att båda parter har rätten till lika mycket ansvar.

Viktigt är också att peka ut att då ett barn har blivit till, oavsett omständigheter, så ligger rätten till att bestämma om graviditeten ska fortgå eller avslutas fortfarande med kvinnan. Som sagt ovan, självbestämmanderätten över ens egen kropp är en mänsklig rättighet och den ändras inte oavsett vad. Dock bör det diskuteras om det skulle kunna bli straffbart att föra någon bakom ljuset på detta sätt eftersom det ändå handlar om att ensidigt bestämma att ändra ramarna för en överenskommelse för sexuella handlingar. Barnet bör inte bli bestraffat på något sätt, och den ovilliga förälderns skyldighet till underhåll bör fortfarande respekteras. Det är inte barnet som ska lida på grund av att ena föräldern utsatte den andra för ett övergrepp, och barnets rätt till underhåll ska finnas kvar. Dock utesluter detta inte att den förälder som med uppsåt fört den andra bakom ljuset i syftet att samlaget ska resultera i graviditet ska kunna bli straffad, t ex genom böter. Det måste finnas en laglig rätt att kunna försvara sin sexuella integritet mot övergrepp som dessa.