Pillersäkerhet är viktigt

Det har varit mycket skriverier om ungas användande av receptfria tabletter. Oron grundar sig i ett (miss)bruk av värktabletter som finns först och främst hos unga flickor och i den första av artiklarna länkade ovan skrivs det att värktabletter är vanligast då unga tar överdoser.

Jag har bott i Storbritannien i nästan 3,5 år och så länge jag har bott där har apoteken varit privatägda och vanliga värktabletter går att få tag på i mataffärerna. Redan första året jag bodde där reagerade jag över faran som kan uppstå då värktabletter säljs av medicinskt okunnig personal till medicinskt okunniga människor. Jag är inte en person som tar värktabletter mer än några gånger per år, främst vid huvudvärk eftersom studierna lider om jag inte kan tänka, och vid feber för jag får sådana hemska hallucinationer vid en väldigt liten temperaturförändring. Vid första gången jag fick ont i halsen och feber i Storbritannien fick jag låna lite Lemsip av en av mina kombos, ett paracetamolläkemedel som marknadsförs som botemedel mot förkylningar. Eftersom min pappa var kunnig inom läkemedel efter 20 år som läkemedelskonsulent, varnade han alltid mig då jag var förkyld och fick mig att läsa upp ingredienserna i receptfria läkemedel till honom för att se till att jag inte omedvetet förgiftade min kropp. I Lemsip visade det sig vara 1 gram paracetamol per påse (och en påse var rekommenderad var fjärde timme). Detta är maxdosen för säkert intag av paracetamol för en vuxen människa. Om mer än ett gram tas var fjärde timme finns risken för leverskador, och problemet med paracetamol, och varför det är så farligt, är att vid överdos finns det inget botemedel. Man får helt enkelt hoppas att man överlever. Om man är omedveten om eventuella konsekvenser med detta läkemedel finns det en risk att man överdoserar, speciellt på läkemedel som Lemsip som är till för att blandas ut i vatten och har en citronsmak för att vuxna och barn ska lättare kunna dricka det.

Många människor har inte den förmånen att ha en läkemedelskunnig förälder som kan se till att man doserar värktabletter och andra receptfria läkemedel rätt. Då dessa läkemedel fortfarande såldes på apotek kunde farmaceuter informera om eventuella risker, men idag är det få människor som säljer receptfria läkemedel som kan det. Även om större doser av Alvedon och andra paracetamolpiller fortsätter vara receptbelagda (detta kanske har tagits bort redan?) så är det inte svårt att trycka i sig två eller fler 500 grams piller, och eftersom standarden för Alvedonpiller ligger på 500 gram är det relativt lätt att överdosera på en ask Alvedon.

Privata apotek och försäljning av läkemedel privat är inget ont i sig, och myndiga människor i synnerhet bör åtnjuta det ansvaret att få köpa receptfria tabletter på den lokala matbutiken. Dock för att detta ska fungera riskfritt måste butiksbiträden såsom privatpersoner ha tillräcklig information om hur receptfria läkemedel kan påverka kroppen. Större delen av detta ansvar ligger på privatpersonen som verkligen bör läsa det lilla pappret med instruktioner och biverkningar som finns i varje ask med läkemedel, men även var person som säljer dessa läkemedel bör ha tillräcklig information om vad det är de säljer och eventuellt kanske ge en kort varning.
Detta gäller särskilt om minderåriga personer ska fortsätta få köpa dessa receptfria läkemedel. En vuxen människas liv ligger på deras eget ansvar och en myndig människa har rätten att vägra information och ta tabletterna i ignorans, men detsamma gäller inte en minderårig person. Om preparaten därför ska säljas till minderåriga bör de informeras om vad för risker och biverkningar som finns. Dock med den senaste informationen SvD genom Giftinformationscentralen har uppmärksammat, att det är vanligast med värktabletter vid överdos, bör en diskussion om åldersgräns på receptfria läkemedel hållas omedelbart.

Edit:
Tydligen är det olagligt att köpa värktabletter för personer under 18, men det verkar som att butikerna inte är tillräckligt bra på att kräva legitimation. Detta tyder ännu starkare på att butiksbiträden och annan medicinskt outbildad personal verkligen behöver få rätt informations så att de kan ge rätt information.