Maximera lyckan, men till vilket pris?

Lise Nordin (MP), Annika Lillemets (MP) och Ludvig Lindström (ordförande Charity International) skriver idag på SvD Brännpunkt att politiker bör jobba aktivt för att maximera lyckan i samhället. Så långt är jag med. Att mäta lycka har gjorts nu i några år som ett sätt att gå ifrån det traditionella nyliberala tänkandet att ekonomisk tillväxt automatiskt maximerar lyckan i samhället. Det är ett bra sätt att se hur en befolkning faktiskt mår som konsekvens av olika demokratiseringsprocesser och andra strukturprogram som Bretton Woods institutionerna kan tänkas trycka på utvecklingsländer, men det är även ett effektivt sätt att se skillnaden inom utvecklade länder där lyckan ibland kan falla vid regeringsskifte eller genomföranden av ny politik.

Däremot, vad jag verkligen hoppas är att dessa författare inte sätter för mycket tillit till Jeremy Bentham och hans utilitarism. Utilitarismen går ut på att den största mängden möjliga kollektiva lycka ska nås i samhället, inte den största delen individuell lycka. Om tre personer därför är extremt euforiska så väger det upp 10 personer som är olyckliga. Det är ett sätt att mäta på som är lite snedvridet, minst sagt. Utilitarismen rättfärdigar dödsstraff och andra brott mot mänskliga rättigheter, så länge det ökar den kollektiva lyckan i samhället. Att därför använda en sådan modell är rent ut sagt farligt. Den ser inte till att öka antalet lycka för var individ, utan det är acceptabelt att vissa lider så länge den maximala lyckan ökas för resten av samhället. (Rättfärdigande av okontrollerad kapitalism?)

Att öka lyckan i samhället, och att använda sig av mekanismer att mäta denna är jag absolut för. Istället för att vända sig till Bentham och 1700-talets utilitarister är dock inte rekommenderat. Istället, fokusera på att ta lärdom av programmet som är nämnt i artikeln - det i Skövde. Min syster är en av studenterna som läser vid detta program, och för var gång hon pratar om vad hon läser blir jag mer övertygad om att det är viktigt att dra lärdom av denna slags kunskap. Mer psykologiska coacher in i politiken, tack!

Min systers blogg finns här. Hon skriver om vad hon lär sig på sitt program och hur hon själv väljer att tillämpa det i sin vardag. Det är en mycket inspirerande och lärorik blogg.