För att fortsätta diskussionen som påbörjades i mitt senaste inlägg om Sverigedemokraterna och deras ogenomförbara politik så tänkte jag peka till denna artikel.
Frankrike har nyligen fått väldigt stor uppmärksamhet i media på grund av deras fruktansvärda behandling av Romer inom landets gränser. Några gånger per vecka kommer det fram nytt bevis att romerna har aktivt diskriminerats av den franska staten mot europeisk lag. I artikeln ovan säger EU:s justitekommissionär Viviane Reding att Frankrike har gått för långt, de har diskriminerat ett folkslag på grund av deras etniska tillhörighet och detta är inte acceptabelt i EU. Frankrike kan nu kommas att dras inför domstol.
Om ändock det har tagit sin lilla tid så tyder detta på att tumskruven har börjat dras åt. Frågan är om EU samt andra rättsorgan (internationella domstolen för mänskliga rättigheter t ex.) kan ignorera frågan om förbudet av burkan och niqaben för evigt. Ett lagförslag som är uppenbart pekad mot den muslimska befolkningen inom EU, ett lagförslag som tyvärr har ökat i popularitet inom EU, men som fortfarande fördöms av 2/3 av befolkningen i USA. Rätt till kultur och rätt till religion finns inskrivna i de mänskliga rättigheterna och det är lätt att argumentera att rätt till religiösa symboler tillhör dessa två rättigheter.
För ett mer utförligt argument till varför jag är emot burka- och niqabförbudet, gå till min engelskspråkiga blogg och läs detta inlägg skrivet i april detta år.
Som jag även tidigare har sagt på twitter: Om vi ska förbjuda heltäckande klädsel i kvinnoförtryckets namn, följer det inte logiken att även förbjuda andra kvinnoförtryckande symboler, t ex. hemmafruar?
Politik, feminism och te. Tre saker som är fruktansvärt viktiga, men alltid lika svårt att hitta rätt smak på.
onsdag 15 september 2010
Sverigedemokraterna och (o)verkligheten v.2.0
Etiketter:
burka- och niqabförbud,
EU justitiekommission,
Frankrike,
missbehandling av romer,
Sverigedemokraterna,
Viviane Reding
lördag 4 september 2010
Sverigedemokraterna och (o)verkligheten
Sverigedemokraterna är ett parti som personifierar hela det här talesättet "mycket snack, lite verkstad." Förvisso har partiet inte fått en sportslig chans att verkligen gå in i verkstaden, men det är oväsentligt. Jimmie Åkesson & co för en politik som helt enkelt är ogenomförbar.
Till att börja med så är deras budget grovt missberäknad. Finansminister Anders Borg (som har fått väldigt mycket beröm för sina kunskaper utomlands och i Sverige) har kritiserat SDs budget som felaktigt beräknad. SD har, inte helt oväntat, överskattat besparingarna som kan göras på att införa restriktioner mot invandring och genom att kasta ut de invandrare som redan finns i Sverige. Borg säger om Sverigedemokraterna att "De verkar ha både dubbel- och trippelräknat sina besparingar på invandringen." En grov missberäkning som kommer att leda till att många av de reformer som SD vill genomföra inte skulle gå att genomföra på grund av att finanserna helt enkelt inte räcker till.
Utöver Sverigedemokraternas oförmåga att räkna matte så har en rapport kommit ut som visar att många av Sverigedemokraternas lagförslag skulle bryta mot diverse olika konventioner och lagar som finns internationellt. Skulle SD alltså få tillräckligt med mandat i riksdagen i framtiden skulle deras lagförslag helt enkelt inte kunna upprätthållas, för de strider mot mänskliga rättigheter som anses vara grundläggande och universella. SD uppmanar även brott mot den svenska grundlagen. Att totalt bortse från den skulle vara att göra Sverige till en diktatur, och att ändra den är en process som omfattar två riksdagsbeslut med ett folkval mellan dessa beslut. Inte direkt något man gör över en natt.
Sverigedemokraterna förespråkar en fantasi, en, enligt dem, utopi där vita människor kan leva, kvinnor är reproduktiva maskiner och männen jobbar hårt för att försörja dem. I mina öron låter det mer som en dystopi än någonting annat. Ett samhälle där människor inte får vara individer, utan måste hålla sig till hårt inramade roller som vi har att uppfylla.
Intressant nog så påminner den här beskrivningen mig om något annat. Ett samhälle där folk uppfyller roller staten har pressat på dem, alla ska vara samma och staten har den yttersta beslutsmakten. Denna form av statsskick kastades ut ur Europa i början av 90-talet i och med Sovjetunionens fall. Den finns fortfarande kvar i olika former runt om i världen - Latinamerika och Kina bland annat. Ja, det är kommunismen jag talar om. Sverigedemokraternas samt bolsjevikernas politik må, för vissa (om än människor som tillhör totalt olika läger på det politiska spektrumet), verka som en fantastiskt bra idé. Det är också just det det är - en idé och ingenting annat. Politiken och ekonomin är inte genomförbar i längden.
Tänk efter ännu en gång, och som jag har uppmanat alla väljare tidigare oavsett om du röstar på ett etablerat parti eller inte, peta på hålen i politiken! Det är först så man får reda på om ens folkvalda representanter kommer att låta dessa hål infekteras och fyllas med var eller om de kan fungera som det plåster som kan bygga bryggor över de svaga delarna i sin egna politik.
Till att börja med så är deras budget grovt missberäknad. Finansminister Anders Borg (som har fått väldigt mycket beröm för sina kunskaper utomlands och i Sverige) har kritiserat SDs budget som felaktigt beräknad. SD har, inte helt oväntat, överskattat besparingarna som kan göras på att införa restriktioner mot invandring och genom att kasta ut de invandrare som redan finns i Sverige. Borg säger om Sverigedemokraterna att "De verkar ha både dubbel- och trippelräknat sina besparingar på invandringen." En grov missberäkning som kommer att leda till att många av de reformer som SD vill genomföra inte skulle gå att genomföra på grund av att finanserna helt enkelt inte räcker till.
Utöver Sverigedemokraternas oförmåga att räkna matte så har en rapport kommit ut som visar att många av Sverigedemokraternas lagförslag skulle bryta mot diverse olika konventioner och lagar som finns internationellt. Skulle SD alltså få tillräckligt med mandat i riksdagen i framtiden skulle deras lagförslag helt enkelt inte kunna upprätthållas, för de strider mot mänskliga rättigheter som anses vara grundläggande och universella. SD uppmanar även brott mot den svenska grundlagen. Att totalt bortse från den skulle vara att göra Sverige till en diktatur, och att ändra den är en process som omfattar två riksdagsbeslut med ett folkval mellan dessa beslut. Inte direkt något man gör över en natt.
Sverigedemokraterna förespråkar en fantasi, en, enligt dem, utopi där vita människor kan leva, kvinnor är reproduktiva maskiner och männen jobbar hårt för att försörja dem. I mina öron låter det mer som en dystopi än någonting annat. Ett samhälle där människor inte får vara individer, utan måste hålla sig till hårt inramade roller som vi har att uppfylla.
Intressant nog så påminner den här beskrivningen mig om något annat. Ett samhälle där folk uppfyller roller staten har pressat på dem, alla ska vara samma och staten har den yttersta beslutsmakten. Denna form av statsskick kastades ut ur Europa i början av 90-talet i och med Sovjetunionens fall. Den finns fortfarande kvar i olika former runt om i världen - Latinamerika och Kina bland annat. Ja, det är kommunismen jag talar om. Sverigedemokraternas samt bolsjevikernas politik må, för vissa (om än människor som tillhör totalt olika läger på det politiska spektrumet), verka som en fantastiskt bra idé. Det är också just det det är - en idé och ingenting annat. Politiken och ekonomin är inte genomförbar i längden.
Tänk efter ännu en gång, och som jag har uppmanat alla väljare tidigare oavsett om du röstar på ett etablerat parti eller inte, peta på hålen i politiken! Det är först så man får reda på om ens folkvalda representanter kommer att låta dessa hål infekteras och fyllas med var eller om de kan fungera som det plåster som kan bygga bryggor över de svaga delarna i sin egna politik.
Etiketter:
diktatur,
dystopi,
idéer,
Jimmie Åkesson,
kommunism,
Sverigedemokraterna,
utopi
fredag 3 september 2010
"Kvinnan Mona Sahlin" och mediedrevet
Margareta Winberg (S), fd jämställdhetsminister skriver om medias skildring av Mona Sahlin på SVT Debatt. Ja, Sahlin har fått utstå mycket negativ kritik i media, hennes ledarskapsförmåga har ifrågasatts och idiotiska saker som skulle ha lämnats i det förflutna (läs Toblerone) har försökts att trissas upp på nytt.
Sahlin är dock statsministerkandidat. Självklart måste media ifrågasätta om denna kvinna är passande som regeringschef. Reinfeldt mfl. har suttit snart en hel mandatperiod och skickligt manövrerat Sverige igenom en väldigt svår finanskris. Regeringsdugligheten är det få som ifrågasätter, däremot politiken bör granskas, och det gör den också. Senast igår blev Reinfeldt hårt pressad angående sjukförsäkringsreformen i partiledardebatten, och han klarade det inte alls galant, förhoppningsvis ett tecken på att han och hans kolleger inser att detta ämne kanske måste ägnas lite ytterligare tid åt.
Problemet med Mona Sahlin är inte att hon är kvinna, som Winberg verkar föreslå då hon skriver "Men frågan om valet handlar ju om något annat än mer eller mindre konstruerade opinionssiffror och ett verkligt konstruerade drev mot kvinnan Mona Sahlin" (min kursiv). Att inkludera det lilla ordet implikerar här att folket skulle ha något problem med att Mona Sahlin är kvinna och statsministerkandidat. Något som Winberg sedan i skriver uttryckligen i sista paragrafen. Trots att det säkert finns konservativa sexister som har svårt att acceptera att kvinnan även hör hemma utanför köket så har inte kritiken mot Sahlin varit att hon har varit kvinna eller ens antytt att det är det som är problemet. Kritiken har istället varit om hon, som leder det rödgröna blocket, verkligen kan hålla samman en regering då hon inte ens kan hålla samman den koalitionen. Om ändock miljöpartiet verkar vara med på att kompromissa fram ett alternativ till Alliansen så är Lars Ohly knappast det. Gång på gång har han och de rödgrönas gemensamma förslag blivit överkörda av partikongressen. Senast i förrgår lovade Ohly till DN att det rödgröna samarbetet inte kommer att vara annat än vänster. Med miljöpartiet som socialliberalt alternativ med ursprung i det borgerliga så har jag svårt att tänka mig att deras "vara vänster" är samma som Ohlys och vänsterpartiets "vara vänster." Det är alltså inte Mona Sahlin, kvinnan, eller den socialdemokratiska ledaren som egentligen ifrågasätts. Det är Mona Sahlin, statsministerkandidat och koalitionsledare som ifrågasätts, och på de två punkterna har hon inte visat sig lika stark som Fredrik Reinfeldt. Orsaken behöver inte ens nödvändigtvis vara hennes ledarförmåga, utan kan ha att göra med att viljorna i det rödgröna blocket helt enkelt är för olika och viljan att kompromissa är inte lika stor. Det måste vara svårt som ledare för Sveriges historiskt sett största parti att kompromissa bort ledarskapet efter så länge.
Att automatiskt anta att problemet "det borgerliga mediasverige" och "anonyma sossegubbar" har med Mona Sahlin är att hon är kvinna är att själv öka problematiken. Genom att ställa Sahlin och andra kvinnor i denna offerroll förstärks bara bilden av det hela kvinnliga könet som svagare. Det är att skjuta sig själv i foten. Att också förklara Sahlins dåliga förtroende med att hon är kvinna är att förenkla problemet, något som inte hjälper det rödgröna blocket att samla anhängare. Varje parti och block måste ta hand tag i sina problem. Det finns svagheter och styrkor i båda blocken, och det beror inte enbart på kön.
Att sen jämföra Sverige med Brasilien är en väldigt märklig jämförelse. Brasilien är ett land med stor fattigdom som har varit i så grova finansiella problem att de har lånat pengar av den internationella valutafonden som traditionellt har krävt mindre statlig investering för att få ordning på ekonomin vilket har resulterat i att ett välfärdssystemet har fått lida. Sverige är inte i samma situation. Vi har en av världens starkaste välfärdssystem. Privat sjukvård i Sverige betyder inte samma sak som den gör i Brasilien. I Brasilien har sjukvården inte hållit samma standard som i Sverige, faktum är att Brasiliens sjukvårdssystem har så högt tryck på sig att en stor del av det ses som undermåligt. Därför har ett privat alternativ utvecklats så att de som kunde betala fick bättre kvalitet på sjukvården. I Sverige utvecklas en privat sjukvård för att den offentliga inte har tillräckligt med platser, inte för att kvaliteten inte är tillräckligt hög. Den privata sjukvården tar bort en del av bördan för den offentliga och ser till att gamla som unga, rika som fattiga, alla i Sverige, slipper vänta lika länge på att få den vård de behöver. Kvaliteten i den offentliga sjukvården förblir den samma, om inte bättre på grund av mindre tryck.
Sverige är inte Brasilien, på samma sätt som Sverige är inte USA, eller Ryssland, eller något annat land i världen förutom Sverige. Att därför jämföra dessa två länder som har helt olika utgångspunkt, historia och ekonomi är bara att vrida bilden av verkligheten.
Sahlin är dock statsministerkandidat. Självklart måste media ifrågasätta om denna kvinna är passande som regeringschef. Reinfeldt mfl. har suttit snart en hel mandatperiod och skickligt manövrerat Sverige igenom en väldigt svår finanskris. Regeringsdugligheten är det få som ifrågasätter, däremot politiken bör granskas, och det gör den också. Senast igår blev Reinfeldt hårt pressad angående sjukförsäkringsreformen i partiledardebatten, och han klarade det inte alls galant, förhoppningsvis ett tecken på att han och hans kolleger inser att detta ämne kanske måste ägnas lite ytterligare tid åt.
Problemet med Mona Sahlin är inte att hon är kvinna, som Winberg verkar föreslå då hon skriver "Men frågan om valet handlar ju om något annat än mer eller mindre konstruerade opinionssiffror och ett verkligt konstruerade drev mot kvinnan Mona Sahlin" (min kursiv). Att inkludera det lilla ordet implikerar här att folket skulle ha något problem med att Mona Sahlin är kvinna och statsministerkandidat. Något som Winberg sedan i skriver uttryckligen i sista paragrafen. Trots att det säkert finns konservativa sexister som har svårt att acceptera att kvinnan även hör hemma utanför köket så har inte kritiken mot Sahlin varit att hon har varit kvinna eller ens antytt att det är det som är problemet. Kritiken har istället varit om hon, som leder det rödgröna blocket, verkligen kan hålla samman en regering då hon inte ens kan hålla samman den koalitionen. Om ändock miljöpartiet verkar vara med på att kompromissa fram ett alternativ till Alliansen så är Lars Ohly knappast det. Gång på gång har han och de rödgrönas gemensamma förslag blivit överkörda av partikongressen. Senast i förrgår lovade Ohly till DN att det rödgröna samarbetet inte kommer att vara annat än vänster. Med miljöpartiet som socialliberalt alternativ med ursprung i det borgerliga så har jag svårt att tänka mig att deras "vara vänster" är samma som Ohlys och vänsterpartiets "vara vänster." Det är alltså inte Mona Sahlin, kvinnan, eller den socialdemokratiska ledaren som egentligen ifrågasätts. Det är Mona Sahlin, statsministerkandidat och koalitionsledare som ifrågasätts, och på de två punkterna har hon inte visat sig lika stark som Fredrik Reinfeldt. Orsaken behöver inte ens nödvändigtvis vara hennes ledarförmåga, utan kan ha att göra med att viljorna i det rödgröna blocket helt enkelt är för olika och viljan att kompromissa är inte lika stor. Det måste vara svårt som ledare för Sveriges historiskt sett största parti att kompromissa bort ledarskapet efter så länge.
Att automatiskt anta att problemet "det borgerliga mediasverige" och "anonyma sossegubbar" har med Mona Sahlin är att hon är kvinna är att själv öka problematiken. Genom att ställa Sahlin och andra kvinnor i denna offerroll förstärks bara bilden av det hela kvinnliga könet som svagare. Det är att skjuta sig själv i foten. Att också förklara Sahlins dåliga förtroende med att hon är kvinna är att förenkla problemet, något som inte hjälper det rödgröna blocket att samla anhängare. Varje parti och block måste ta hand tag i sina problem. Det finns svagheter och styrkor i båda blocken, och det beror inte enbart på kön.
Att sen jämföra Sverige med Brasilien är en väldigt märklig jämförelse. Brasilien är ett land med stor fattigdom som har varit i så grova finansiella problem att de har lånat pengar av den internationella valutafonden som traditionellt har krävt mindre statlig investering för att få ordning på ekonomin vilket har resulterat i att ett välfärdssystemet har fått lida. Sverige är inte i samma situation. Vi har en av världens starkaste välfärdssystem. Privat sjukvård i Sverige betyder inte samma sak som den gör i Brasilien. I Brasilien har sjukvården inte hållit samma standard som i Sverige, faktum är att Brasiliens sjukvårdssystem har så högt tryck på sig att en stor del av det ses som undermåligt. Därför har ett privat alternativ utvecklats så att de som kunde betala fick bättre kvalitet på sjukvården. I Sverige utvecklas en privat sjukvård för att den offentliga inte har tillräckligt med platser, inte för att kvaliteten inte är tillräckligt hög. Den privata sjukvården tar bort en del av bördan för den offentliga och ser till att gamla som unga, rika som fattiga, alla i Sverige, slipper vänta lika länge på att få den vård de behöver. Kvaliteten i den offentliga sjukvården förblir den samma, om inte bättre på grund av mindre tryck.
Sverige är inte Brasilien, på samma sätt som Sverige är inte USA, eller Ryssland, eller något annat land i världen förutom Sverige. Att därför jämföra dessa två länder som har helt olika utgångspunkt, historia och ekonomi är bara att vrida bilden av verkligheten.
Etiketter:
Brasilien,
Feminism,
Lars Ohly,
Margareta Winberg,
Mona Sahlin,
offermålning,
rödgröna,
val 2010
torsdag 2 september 2010
Uppdrag Granskning & Euro Orphans
Gårdagens Uppdrag Granskning var hjärtskärande utan tvekan. Att människor ska tvingas emigrera för att försörja sin familj är helt förskräckligt. Dock att marknadsföra det och prata om det som "baksidan av RUT-avdraget" är inget annat än politisk propaganda. Vad har RUT-avdraget att göra med att kvinnor och män tvingas flytta från sitt eget land för att kunna tjäna ihop tillräckligt med pengar för att försörja sina barn?
Hur man än vrider och vänder på det, så är det inte RUT som är boven i dramat. Att det har skapat mer städjobb hindrar inte det faktum att dessa människor kan inte försörja sig i sitt eget land. Skulle de inte flytta till Sverige skulle de, tyvärr, tvingas att flytta någon annanstans. Som Alens mamma hade gjort tidigare, hade de kanske istället åkt till Irland. Skälet att de kommer till Sverige är att de får bättre betalt.
Det här är inte "baksidan av RUT-avdraget" som SVT/Uppdrag Granskning har skrivit. Det är baksidan av den ekonomiska krisen och länder i fattigdom. Detta är inte något nytt. Nannies och maids (barnflickor och hushållerskor) har blivit importerade till USA från Asien, Latinamerika och Afrika i flera decennier utav precis samma skäl, de får bättre betalt där och kan på så sätt skicka hem pengar så att deras barn kan få tillgång till skolgång, rent vatten, hela kläder och mat.
De kvinnor som kommer till Sverige, eller USA, och jobbar svart, det är där problemet ligger. Dessa kvinnor har ofta få (om de inte är helt utan) rättigheter och lever väldigt osäkert. Speciellt kvinnor som lever illegalt, vilket europeiska medborgare inte gör i Sverige. Europeiska medborgare är dessutom under EU-lag garanterade samma rättigheter som det EU-land de befinner sig i. Det är på svartjobben resurserna och energin bör placeras, för att se till att dessa kvinnor har en tryggad framtid och inkomst. RUT-avdraget har delvis gjort detta möjligt genom att dra en stor del av industrin till den lagliga, reglerade sektorn. På grund av RUT har många av dessa kvinnor som invandrar för att arbeta fått det bättre, genom att ge dem vissa rättigheter. Sedan om dessa rättigheter är tillräckliga, det är en helt annan debatt, och en som absolut ska tas.
Är det någon som eventuellt bär ansvar, som någon påpekade på twitter, så är det bankerna som uppmanade folk att låna över sina tillgångar. Svenska banker var med om detta, och ska stå skyldiga till den graden de faktiskt är det. Men var kommer RUT in i detta? Ingenstans.
Lisa Magnusson skriver på Aftonbladet att RUT-debatten ställer kvinnor mot kvinnor. Detta är precis vad Uppdrag Granskning gjorde igår. En riktigt ful taktik där kvinnorna som utnyttjar RUT-bidraget ska skämmas för att de utnyttjar den "stackars arma varelsen" från Lettland eller Polen. Låt oss inte nu glömma att detta val att flytta till Sverige är ett aktivt val taget från den "stackars arma varelsen." Detta val skulle inte vara nödvändigt om kvinnorna inte blev tvungna att flytta på grund av ekonomiska omständigheter, men det är likaväl inte svenska kvinnors fel att banker misskötte sig och att en finanskris hände. Varför ska de då känna skuld och skam? Jag tyckte kvinnornas svar i programmet var rätt, och modigt. De erbjuder jobb. Det är förskräckligt att mödrar slits från sina barn under sådana omständigheter, men de skulle inte tveka en sekund på att göra samma sak för deras barn om det så krävdes. Det handlar om, som en av de kvinnorna som lärde sig svenska i syfte att åka dit och jobba sa, att leva och inte att endast existera.
Om något tyckte jag Uppdrag Granskning visade hur viktiga dessa underhållsjobb är, inte bara för svenska familjer, men även, uppenbarligen, för utländska. Vi måste jobba för att se till att dessa kvinnor och män som kommer till Sverige för att arbeta får den bästa möjliga tiden i landet trots omständigheterna. Vi måste se till att de får de rättigheter de förtjänar, som var tredje vecka ledigt för att hälsa på familjen. (Här kan svenska kvinnor och män som känner sig träffade skämmas.) Och vi kan gärna se till att vi tar de ekonomiska åtgärderna som är möjliga för att åter stimulera ekonomin i dessa utsatta länder. Vad vi inte måste göra är att problematisera ett avdrag som inte är ett problem, åtminstone inte i detta syfte.
Godkänt betyg overall på granskningen, men fy skäms för att problematisera RUT!
Avsnittet kan ni se här
Hur man än vrider och vänder på det, så är det inte RUT som är boven i dramat. Att det har skapat mer städjobb hindrar inte det faktum att dessa människor kan inte försörja sig i sitt eget land. Skulle de inte flytta till Sverige skulle de, tyvärr, tvingas att flytta någon annanstans. Som Alens mamma hade gjort tidigare, hade de kanske istället åkt till Irland. Skälet att de kommer till Sverige är att de får bättre betalt.
Det här är inte "baksidan av RUT-avdraget" som SVT/Uppdrag Granskning har skrivit. Det är baksidan av den ekonomiska krisen och länder i fattigdom. Detta är inte något nytt. Nannies och maids (barnflickor och hushållerskor) har blivit importerade till USA från Asien, Latinamerika och Afrika i flera decennier utav precis samma skäl, de får bättre betalt där och kan på så sätt skicka hem pengar så att deras barn kan få tillgång till skolgång, rent vatten, hela kläder och mat.
De kvinnor som kommer till Sverige, eller USA, och jobbar svart, det är där problemet ligger. Dessa kvinnor har ofta få (om de inte är helt utan) rättigheter och lever väldigt osäkert. Speciellt kvinnor som lever illegalt, vilket europeiska medborgare inte gör i Sverige. Europeiska medborgare är dessutom under EU-lag garanterade samma rättigheter som det EU-land de befinner sig i. Det är på svartjobben resurserna och energin bör placeras, för att se till att dessa kvinnor har en tryggad framtid och inkomst. RUT-avdraget har delvis gjort detta möjligt genom att dra en stor del av industrin till den lagliga, reglerade sektorn. På grund av RUT har många av dessa kvinnor som invandrar för att arbeta fått det bättre, genom att ge dem vissa rättigheter. Sedan om dessa rättigheter är tillräckliga, det är en helt annan debatt, och en som absolut ska tas.
Är det någon som eventuellt bär ansvar, som någon påpekade på twitter, så är det bankerna som uppmanade folk att låna över sina tillgångar. Svenska banker var med om detta, och ska stå skyldiga till den graden de faktiskt är det. Men var kommer RUT in i detta? Ingenstans.
Lisa Magnusson skriver på Aftonbladet att RUT-debatten ställer kvinnor mot kvinnor. Detta är precis vad Uppdrag Granskning gjorde igår. En riktigt ful taktik där kvinnorna som utnyttjar RUT-bidraget ska skämmas för att de utnyttjar den "stackars arma varelsen" från Lettland eller Polen. Låt oss inte nu glömma att detta val att flytta till Sverige är ett aktivt val taget från den "stackars arma varelsen." Detta val skulle inte vara nödvändigt om kvinnorna inte blev tvungna att flytta på grund av ekonomiska omständigheter, men det är likaväl inte svenska kvinnors fel att banker misskötte sig och att en finanskris hände. Varför ska de då känna skuld och skam? Jag tyckte kvinnornas svar i programmet var rätt, och modigt. De erbjuder jobb. Det är förskräckligt att mödrar slits från sina barn under sådana omständigheter, men de skulle inte tveka en sekund på att göra samma sak för deras barn om det så krävdes. Det handlar om, som en av de kvinnorna som lärde sig svenska i syfte att åka dit och jobba sa, att leva och inte att endast existera.
Om något tyckte jag Uppdrag Granskning visade hur viktiga dessa underhållsjobb är, inte bara för svenska familjer, men även, uppenbarligen, för utländska. Vi måste jobba för att se till att dessa kvinnor och män som kommer till Sverige för att arbeta får den bästa möjliga tiden i landet trots omständigheterna. Vi måste se till att de får de rättigheter de förtjänar, som var tredje vecka ledigt för att hälsa på familjen. (Här kan svenska kvinnor och män som känner sig träffade skämmas.) Och vi kan gärna se till att vi tar de ekonomiska åtgärderna som är möjliga för att åter stimulera ekonomin i dessa utsatta länder. Vad vi inte måste göra är att problematisera ett avdrag som inte är ett problem, åtminstone inte i detta syfte.
Godkänt betyg overall på granskningen, men fy skäms för att problematisera RUT!
Avsnittet kan ni se här
Etiketter:
Euro Orphans,
RUT,
SVT,
Uppdrag Granskning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)