Liberalism och feminism

Nyamko Sabuni, våran nuvarande jämställdhetsminister vägrar kalla sig feminist. Hon hävdar att det räcker med att kalla sig liberal. Samtidigt som att vara liberal inte utesluter en kamp för jämlikhet, eller ens att kalla sig feminist, så tycker jag att det är oroväckande att hon vägrar kalla sig det ordet. Personligen är jag både liberal och feminist och stolt över att vara båda två. Feminism är inte något vänsterrörelsen har patent på utan en diskussion som rör sig på båda sidorna av den politiska skalan. Feminism är något utan gränser, något som vi alla måste förenas runt för att kunna uppnå, oavsett våran ideologiska tillhörighet.

Då Sabuni vägrar kalla sig feminist så förstärker hon det negativa intrycket av att feminism är något negativt. Hon säger till det svenska folket att antingen är feminismen något negativt, eller att det är en rörelse som inte bör tas på allvar. Båda de meddelandena är rent av farliga för vårat framtida Sverige, och att som jämställdhetsminister vägra ta feminismen på allvar är ännu värre. Som jämställdhetsminister bör hon förklara för folk att feminismen är något som penetrerar samhällets alla vrår, en rörelse som inte känner av gränserna av ideologi eller kön. Det har att göra med individen, grundtron i liberalismen att alla har rätt till samma chanser och samma val, att ingen ska bli diskriminerad eller hållen tillbaka på grund av sexualitet, etnisk tillhörighet, eller i detta fall, kön. Feminismen och liberalismen går hand i hand. Kanske är det detta Sabuni tar som en självklarhet och därför säger att det räcker med att kalla sig liberal, men meddelandet hon sänder blir helt tvärtemot då hon som jämställdhetsminister vägrar kalla sig feminist.

Att böja sig för kritiken mot feminism, de människor som smutskastar vad det egentligen står för, en jämlikhet mellan kvinnor och män, är att bekräfta deras definition av vad feminism är. Om vi någonsin ska kunna uppnå jämlikhet ska vi inte låta de bakåtsträvande, förtryckande människorna sätta ramarna för vårat agerande. Vi måste visa dem att de har fel. Det gör vi inte genom att vägra kalla oss feminister.

Att Sabuni vägrar ta till sig detta ord, denna idé får mig att ifrågasätta hur dedikerad hon egentligen är till att främja jämlikhet mellan män och kvinnor, och ska hon fortsätta sitta som jämställdhetsminister är detta något jag tycker hon måste tilltala. Om hon vägrar att överhuvudtaget erkänna den största rörelsen för jämlikhet, hur kan hon hävda att hon är den rätta personen för jobbet?

Jag är liberal. Men just nu är jag också besviken. Feminism för mig är en självklarhet som liberal. Den ena kommer inte utan den andra, så hur kan du, Nyamko Sabuni, vägra den ena men inte den andra?

Varför jämställdhet är en viktig valfråga 2010

Gudrun Schyman skriver i GöteborgsPosten idag som en kommentar till att en undersökning utförd av SOM-insitutet tyder på att bara 2% tycker att jämställdhet är en viktig valfråga att "Som man frågar får man svar. Hon menar på att omformulerar man frågan och faktiskt pekar ut problemen skulle nog fler svara att det är viktigt. Jag håller med.

Jämställdhet handlar om så mycket mer än att bara lagstifta sig fram till lika möjligheter män och kvinnor. Självklart är det en stor del av kampen också och vi har nått långt på den sidan, men den sociala biten laggar fortfarande efter.

Jämställdhet handlar inte bara om att män och kvinnor ska få samma lön, det handlar om att i praktiken se till att detta fastställs. Det handlar också om att få arbetsgivare att inse att kvinnor med samma kunskaper som sina manliga motsvarigheter faktiskt förtjänar samma lön. De gamla argumenten om att kvinnor kommer att skaffa barn och begära mammaledigt samt senare barnledigt mycket oftare än män är förlegade. Det är gynnsamt för företag att kvinnor skaffar barn. Det driver samhället framåt. I framtiden kommer dessa barn att jobba för samma företag som anställde deras mödrar. Vad gäller barnledighet måste debatten fram i samhället om varför kvinnor antas vilja ta på sig en vårdroll. För många kvinnor är det inte nödvändigtvis att de vill torka snor, utan att samhället antar att kvinnorna ska göra det, så männen går istället till jobbet utan att ta en diskussion om det. Könsrollerna leder oss till vissa handlingar som är formade av sociala normer. Självklart finns det hushåll där män och kvinnor delar lika, och det blir mer vanligt, men tyvärr är vi inte hela vägen där än. Tråkigt, men sant, handlar det också ofta om lön. Kvinnorna tjänar mindre, så därför är det mer lönsamt, eller kanske till och med viktigt att männen går till jobbet för då förlorar familjen inte lika mycket pengar. Jämställdhet är viktigt här för att vi måste se till att dessa sociala bilder av hur män och kvinnor ska bete sig, vad som är "normalt" ska förändras och folk ska uppfattas som den individ de är.

I Europa har det handlat om jämställdhet också. Belgien införde nyligen ett förbud mot burka/niqab, den muslimska heltäckande klädseln. Frankrike kommer att påbörja diskussioner i nästa månad (maj) för att se om även de ska införa ett förbud.

När Schyman skrev om det här på Newsmill så brakade ett hejdundrandes liv lös i kommentarerna. Många ifrågasatte hur Schyman som feminist kunde motsätta sig det här förbudet på en sådan kvinnoförtryckande klädsel. En fråga inför valet är då: Ska Sverige följa det exemplet och den diskussionen som pågår i Europa och införa sitt eget bud, eller ej? Detta måste diskuteras. Tycker ni inte det, säg det. Tycker ni att det ska det, säg det också, annars riskerar vi att stå där en dag med ett förbud eller ett beslut mot förbud som många inte håller med.
(Vad jag tycker om saken kan ni läsa i min engelskspråkiga blogg här.)

Förbudet mot burka/niqab är bara ett exempel på många diskussioner i jämställdhetsdebatten som är viktig att ta. Det finns många andra. En diskussion som jag personligen skulle vilja ta upp handlar om prostitution och sexköpslagen. Är den bra utformad som den är, bör den ändras, eller kanske till och med tas bort helt?

Våld mot kvinnor är en annan diskussion. Vad lovar partierna för förebyggande åtgärder? Är lagen tillräckligt hård? Vad kan vi göra i samhället för att ändra den bakomliggande synen där kvinnor ses som underordnade männen?

Att enbart 2% tycker att jämställdheten är en viktig valfråga, det tvivlar jag på. Kanske är det som Schyman säger, att frågan var formulerad på fel sätt. Kanske är det så att i Sverige har vi blivit för lata, vi har fått jämställdhet inför lagen till en stor del, så nu så bortser vi från diskussionerna som är nödvändiga för att implementera dessa lagar. Vi kan lagstifta i all oändlighet, men har vi inte ett samhälle som står bakom dessa lagar finns det ingen poäng. Debatten måste hållas vid liv för att garantera att kvinnor och män får åtnjuta samma rättigheter i det sociala livet. Därför är jämställdhet en viktig valfråga 2010.

Reclaiming the F word

Feminist. Ja, det är jag. En stolt sådan också.

Feminist har ju egentligen, tråkigt nog, fått en relativt dålig klang till det. Ända sedan radikal feminism och med den Ireen von Wachenfeldt som kallade män för djur har feminismen fått ett dåligt ansikte, det har blivit associerat med galna, radikala kvinnor som inte sköter sin hygien (vilket i och för sig är lustigt i och med att det ofta är baserat på att de inte rakar sig, medan män som inte rakar kroppsbehåring är inte ohygieniska). Kvinnor och män har tagit avstånd från f-ordet och istället börjat kalla sig "jämlikhetskämpar" eller något åt det hållet för att inte bli utpekad som manshatare.

Feminism betyder inte automatiskt manshat. Det kan göra det, men det behöver inte göra det. Det finns många slags olika feminister; liberala feminister, marxist-feminister, gröna feminister (miljöinriktade) för att nämna några. Alla är rotade i olika tänkande och skiljer sig ibland väldigt starkt från varandra. För att dra ett exempel: Debatten om prostitution. Det finns två läger, båda som kallar sig feminister och argumenterar för jämlikhet och ett omintetgörande av könsroller med fokus på den negativa associationen med kvinnor. Ett läger argumenterar att prostitution är nödvändigtvis skadligt för kvinnor för att det är styrt genom patriarkaliskt förtryck och en kvinna kan aldrig välja att ge sig in i prostitution, utan blir alltid tvingad till det på grund av detta förtryck. Det motsatta lägret argumenterar att det är skadligt att automatiskt anta att kvinnor inte kan välja själva huruvida de vill arbeta med sex eller ej. Argumentet går som så att genom att ta bort detta val från kvinnor så förstärker vi de förutfattade antagandena om det kvinnliga könet; att det är svagt, har inte förmågan att fatta egna beslut och måste alltid vara styrd av mannen.

Feminism är inte enhetligt. Det är mångfaldigt, man skulle kunna argumentera att det finns lika många feminismer som det finns feminister. Poängen är att alla är inte radikala, långt ifrån alla tycker att män är djur och långt ifrån alla försöker upprätta ett matriarkaliskt samhälle grundat på argumentet att nu är det kvinnors tur att styra. De flesta feminister försöker bara ändra den synen i samhället som säger att kvinnor är mindre värda, att kvinnor inte kan göra vissa saker, som t ex skruva i en glödlampa, programmera datorer eller skruva ihop en bokhylla. Vi vill bli igenkända som individer, för de egenskaper som gör oss till de vi är, inte för vårat kön. En människa är multifacetterad. Jag är kvinna, jag är feminist, men jag är också svensk, student, liberal och litteraturintresserad. Alla de där egenskaperna får plats i en person, samt många fler.

Det är dags för oss att ta tillbaka f-ordet. Att börja våga använda feminist igen och att inte ta avstånd från en rörelse som är så fantastiskt vacker på så många sätt och som kämpar för lite mer än hälften av världens befolkning. Att ta avstånd från den och kalla sig "jämlikhetskämpe" hjälper inte, det underminerar bara själva feministrörelsen som är global, skapar ett avstånd mellan oss och andra människor som kämpar för precis samma sak. Samtidigt så ger vi också bort poäng gratis till motståndarna, de som försöker bevara det nuvarande systemet där män sitter på makten och kvinnors plats är i köket. Om vi ska lyckas med att höja kvinnors status till samma nivå som mäns kommer vi behöva allt samarbete vi kan få. Så ta tillbaka f-ordet, skrik ut till världen att du är stolt feminist.

Om du är intresserad av att läsa mer om olika feminismer finns det en fin liten introduktion här.

Jag vill också passa på att introducera min favoritfeminist, Gudrun Schyman. Hon och jag håller inte med om allt, men hon är fantastiskt bra på att skriva om feminism. Hon har en valblogg på Newsmill. Extra läsvärda är hennes inlägg om Belgiens förbud på burkan, och hur blockpolitiken hindrar den politiska utvecklingen. Gudrun är en bra kvinna, hon kan ta den feministiska debatten på ett bra sätt. Håller du inte med mig, eller henne, så tycker jag du ska starta en egen blogg om dina åsikter och tankar om feminism. Debatten måste ut där om vi ska få till en förändring, och vi kan fortsätta den och se till att den når ut till människor. Vi måste ta tillbaka f-ordet.